I ett något överraskande utfall för att vara från Timbro gick Roland Poirier Martinsson (RPM) till anfall mot nyliberalismen och anklagade den för att vara utopistisk och att ignorera alla andra värden i samhället än de ekonomiska. Flera nyliberaler svarade på detta och pekade ut fel i RPMs påståenden och resonemang. Johan Norbergs svar i newsmill är mycket läsvärt. RPM svarade åter med en rad påståenden och Johan Norberg har lovat att snart svara. Så projektet att utbilda RPM om vad liberalism innebär sköts redan av andra.

Av denna anledning tänker jag inte kommentera mycket om vad RPM säger om liberalismen utan att renodla vad hans högerkonservativa syn på samhället har som slutgiltigt argument. Hans argument är inte unikt utan det delas av andra ideologier, exempelvis socialismen.

Roland Poirier Martinsson argumenterar att det finns värden i samhället som är viktigare än den renodlade ekonomin. Han säger att politikens roll är att främja värden som exempelvis familjen, församlingen, föreningen, företaget och folkrörelsen. Det kan låta rimligt först, men observera att han utelämnar det implicita och oundvikliga: med tvångsmedel. 

Det reduceras till samma sak vare sig han är högerkonservativ eller socialist – han vill bruka våld eller hot om våld för att tvinga andra att acceptera hans ideal och hans värderingar. Det spelar ingen roll om han vill använda staten för att främja familjedygden eller proletariatets frigörelse kommer det i slutändan till att handla om att tvinga sina medmänniskor att gå emot sin egen övertygelse.

Naturligtvis tänker inte RPM i de banorna och ryggar troligtvis tillbaks vid tanken om faktiskt våld. Hans resonemang är att familjens dygd (hans val av ord) är för honom högt värderad och en bra egenskap, så det är bra om staten uppmuntrar den. Uppmuntrar låter trevligare än tvingar, men det är i detta fall samma sak. Den unika egenskap som staten har är våldsmonopolet. Om staten använder det proaktivt och i andra  syften än att försvara medborgarnas individuella rättigheter handlar det om en förbrytelse mot dessa rättigheter. Det handlar då enbart om att med våldsmonopolets hjälp tvinga en eller flera individer att lyda en eller flera andra individer. 

Misstaget som RPM och hans liktänkande är att de tror sig ha en bild av det optimala samhället och den optimala medborgaren. Det är därför särdeles komiskt att han anklagar nyliberalerna att vara utopistiska. När du är säker på vad som är bra egenskaper och hur folk borde bete sig är det ett mycket litet steg till att anse att det enda som står i vägen är individer som inte har förstått eller inte vill förstå vad som är bäst för dem. Det är så man går från ”Frihet, Jämlikhet och Broderskap” till giljotinen.

Jag tror förvisso att RPM inte skulle vilja giljotinera sina meningsmotståndare men när han menar att statens våldsmonopol ska användas mot oskyldiga medborgare hamnar han i en liknande kategori, om än i mildare form. Faktum kvarstår dock att han och andra som han vill ta sig rätten att använda våld eller hot om våld mot sina medmänniskor för att få dem att böja sig för deras politiska ideal. Det slutgiltiga argumentet som de framför är: Lyd eller så får du på käften.