Mona Sahlin tyckte inte att det räckte att kräva att införa anställningsgaranti för Volvoanställda, nu förespråkar hon att staten ska ta över helt och hållet och driva Volvo och Saab. ”Tillfälligt” försäkrar hon och menar att det är bara för att hjälpa bilindustrin genom den nuvarande krisen.

Reinfeldt och Borg har lyckligtvis ställt sig skeptiska till idén (roligt att man i dessa FRA och IPRED-tider kan hitta något positivt med den borgliga regeringen).

Det som Sahlin förespråkar är inte en socialistisk lösning, utan en korporatistisk där man privatiserar vinster och socialiserar förluster. Det är på samma sätt som bankräddningspaketen skadligt för ekonomin på längre sikt och i fallet bilindustri skadligt för företagen.

Till skillnad från en fri marknad där företagen skapar värde är skattefinansierade företagsräddningar ett nollsummespel – de sker alltid på någons bekostnad. Det blir skattebetalarna – privatpersoner och framgångsrika företag som skött sin ekonomi som får stå för kalaset. Istället för att investeringarna marknadsmässigt går till bra, fungerande företag går de till de som misskött sig eller inte klarar av att konkurrera med andra företag som gör bättre och/eller billigare produkter.

Om staten nu skulle gå in och ta över Volvo och Saab för att dessa företag inte själva kunde hålla sig flytande skulle det vara på bekostnad av de företag som kunde det. De i sin tur skulle på grund av skattetrycket ha svårare att överleva. Ingenting skulle förbättras, det enda som skulle ske är att en hög med pengar skulle flyttas från bra fungerande bolag till dåligt fungerande.

På längre sikt skulle sådana tillfälliga statliga subventioner skjuta både Volvo och Saab i sank. Deras inkomster kommer primärt från export utomlands. Sverige är en för liten marknad för att ha en egen industri som kan konkurrera med Tyska och Japanska biltillverkare. Om nu Volvo och Saab fick statliga medel för att fortsätta på samma sätt som de gjort skulle bara konkurrensläget försämras och de skulle aldrig hinna ikapp den internationella industrin. Så fort som subventionerna sinade skulle de gå i konkurs.

Den fria marknaden leder till tillväxt och välstånd genom att företag som från konsumentens synpunkt är bättre och billigare än konkurrenterna överlever. Det betyder dock också att de dåliga måste försvinna. Visst gör det ont när ett 100-årigt företag går i konkurs och dess anställda förlorar jobben. Men vad är alternativet? Att finansiera dem med skattepengar i all evighet? Då skulle vi idag vara på medeltida nivå i bästa fall. Det var säkert många som förlorade jobbet när yrket bysmed försvann till fördel för större metallindustri. Skulle det vara bättre om staten hade räddat de yrkena? Knappast – både pengar och arbetskraft investerades istället på bättre ställen och alla tjänade på det.

Kan svensk bilindustri överleva på sikt? Kanske. Framförallt beror det nog på vad moderbolagen till Volvo och Saab (Ford och General Motors) fattar för beslut. De är själva inte i så bra skick – till stor del för att de inte är konkurrenskraftiga på grund av ett stort beroende av subventioner av den Amerikanska staten. Om de kan skärpa sig och bli konkurrenskraftiga så har också Volvo en chans. Dock verkar det som om Obama är inne på att ge Ford och GM ännu mer statligt stöd. I så fall har både Volvo och Saab bara en framtid på kort sikt – om de inte blir sålda till något annat vettigare bilföretag. 

Om man vill värna om jobben ska man istället för att lägga till subventioner ta bort de regleringar av arbetsmarknaden och skattebördan som står ivägen för att lättare få nytt jobb. 

Se också:HAX , Johan Norberg

Media: DN1, DN2,

Man kan tycka i dessa dagar med massavlyssning och allt mer statligt förmynderi att trenden i Sverige är klart antiliberal. Dessa negativa saker till trots finns ett område som blivit enormt mycket liberalare de senaste 15 åren – statens förhållande till företagen.

Alla riksdagspartier förutom möjligtvis vänsterpartiet pratat om hur just deras ekonomiska plan ska vara bra för småföretag. Socialdemokraterna är de som mest ändrat sin inställning och verkar idag i varje fall förstå så mycket som att det är företag och inte staten som skapar den typen av jobb som ökar välståndet. Att offentlig sektor förbrukar pengar och privata företag skapar pengar (inte språkligt ett så bra uttryck men poängen är att värde skapas genom ny teknik och annan effektivisering), verkar alla förutom ett riksdagsparti ha förstått. Socialdemokraterna har visserligen bara förstått det halvvägs och tycker att vinstdrivande företag är bra för de beskattas och denna skatt kan då spenderas på den offentliga sektorn. Detta till trots verkar de har förstått att när det går bra för näringslivet går det bra för alla i landet.

Av den anledningen är Mona Sahlins (S) krav att Volvo inte ska varsla 3000 arbetare om avsked är i detta kontext något förvånande. Hon antydde också något om att statliga subventioner borde ges till Volvo för att jobben ska behållas. Det visar att socialdemokraternas partiledare på en fundamental nivå inte har förstått på vilket sätt företag på en fri marknad skapar välstånd.

Mekanismen är inte svår att begripa. Man bygger välstånd genom att låta företag tävla på att sälja bästa möjliga produkter till lägsta möjliga pris. Alla subventioner och regleringar saboterar detta. När Sahlin vill ge statliga subventioner till Volvo för att de ska behålla är det på tre fronter som ekonomin saboteras. För det första tar man pengar ifrån välfungerande företag – som hade kunnat investerat pengarna bättre. För det andra skadar det Volvo som måste ha personal de inte behöver och blir ekonomiskt beroende av staten. För det tredje drabbas konsumentena i formen av försämrade tjänster och produkter och/eller högre priser.

Om Sahlin verkligen vill hjälpa de varslade borde hon förespråka att de ekonomiska och byråkratiska förhindren för att ha anställda tas bort. Det måste bli enklare och billigare både att ha anställda och att nyanställa. 

För det första bör arbetsgivaravgifter/egenavgifter avskaffas helt. För det andra måste massvis med regleringar bort – saker som maximalt antal arbetstimmar etc De kan verka som humana åtgärder som garanterar att de anställda jobbar under hyfsade arbetsvillkor. Problemet är att dessa regler förhindrar många företag att anställa folk och det omöjliggör ett effektivt samarbete mellan företag och anställda på den nivå båda tycker är bra. Det är inget problem med facklig verksamhet, men den får inte vara påtvingad och inte vara kopplad till staten – som den i högsta grad är idag.

Om man skulle släppa alla regleringar av arbetsmarknaden skulle utan tvekan en hel del dåligt betalda jobb med sämre arbetsvillkor tillkomma. Dessa jobb skulle dock på alla sätt vara mer åtråvärda än medeljobbet för 50 år sedan. Anledningen till detta är den totala välståndsökningen som ha skett tack vara någorlunda fria marknader. Ju friare marknad desto högre tillväxt. Ju högre tillväxt desto högre välstånd.

Regleringar skapar jämlikhet, ja, men det skadar välståndet. Det slutliga valet är: Ska vi alla vara jämlikt fattiga eller ojämlikt rika?

Alla tjänar över tid på en fri marknad – de rika blir rikare och de fattiga blir rikare. Detta är inte fråga om någon utopisk vision. I västvärlden har genomsnittsmänniskans realinkomst fördubblats på kortare än var 20:e år. Detta gäller för alla samhällsgrupper och även om klyftor mellan fattiga och rika kan bli större så tjänar det fattigaste betydligt mer på den uppgång som en fri ekonomi ger än de bistånd de kan få från staten. Detta har demonstrerats mycket tydligt i Europa på grund av den politiska uppdelningen mellan öst och väst under 50 år. Östtyskland och Västtyskland var som ett laboratorieexperiment och resultaten är talande. Ett annat illustrerande exempel är Tjeckien som före kommunismen låg strax över Belgien i BNP/capita vilket betydde att det var det tredje rikaste landet i Europa då. Efter ett tag med planekonomi låg landet långt efter alla västeuropeiska länder.

Detta är naturligtvis av klen tröst för de arbetare som precis fått sparken. Visst, det måste vara mycket jobbigt. Men även på kort sikt borde det vara bättre att de kunde anställas på andra företag som behövde dem. Detta kan bara uppnås genom att göra det lättare för företag att nyanställa och ha anställda. 

Media: Expressen, DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2