Roland Poirier Martinsson (RPM), den ärkekonservative chefen för Timbros medieinstitut har publicerat en artikel på newmill där han argumenterar för guds existens. Förra gången vi hörde från RPM var då han gick till ett något förvirrat anfall mot nyliberalismen och den nya artikeln håller ungefär samma klass. Men, vi ska inte döma honom på förhand utan låt oss gå igenom hans argument.

RPMs artikel är mycket lång, men man kan se tre separata argument – alla mycket vanliga:

1. Skapelseargumentet som i princip går ut på att säga att världen är så komplex och häftig att den inte kunde ha uppstått av en slump. Detta är kreationisternas standardargument.Svaren på detta är så elementära att det är förvånande att han ens bryr sig om att ta upp det:
    
   a) Evolution styrs av naturlig selektion som är allt annat än slumpmässig. Det är ingen som påstår att världen och allt liv på den uppstått ‘av en slump’. Tvärt om, evolution via naturlig selektion är en hård optimeringsalgoritm som rensar bort saker som fungerar dåligt.

   b) Om man tycker att en människa är för komplex för att ha uppstått via en naturlig process utan någon intelligent skapare, vad kan man då säga om den hypotetiske intelligente Gud? Nog måste nog Gud vara betydligt mer komplex, och då returnerar man bara frågan – vem skapade Gud?
    

2.  Finjusterade parametrar - ett annat klassiskt argument som i sin helhet bygger på ett logiskt tankefel. Argumentet lyder så exempelvis så här: Protoner är 1836 ggr tyngre än elektroner. Om de vore 1837 ggr tyngre skulle molekyler inte kunnat bildas i universum. Man kan hitta ett tjugotal fundamentala fysikaliska konstanter som om de hade varit en bråkdel annorlunda skulle ha inneburit att universum sett mycket annorlunda ut och liv hade inte existerat.Så har parametrarna blivit finjusterade med flit? Nej, det är ju förstås tvärtom – vi har blivit finjusterade för att fungera med parametrarna med hjälp av evolutionära processer. RPM bygger sitt påstående på ett enkelt tankefel:
   
   Antag att du kastar en tärning 10 ggr och får sekvensen: 5 6 2 6 7 2 3 5 6 6. Innan du började kasta tärningen, om du frågade dig hur stor sannolikhet det var att få den serien skulle du kunna beräkna den till (1/6)^10 =  1.6e-8 = 0.0000000165. Det är alltså ca 1 på 100 miljoner att du får den sekvensen – och detta gäller naturligtvis för vilken sekvens med 10-tärningskast du än väljer. Det är alltså fullkomligt meningslöst att i efterhand gå och se vilken sannolikheten för ett visst utfall var i efterhand. Att tolka det som ett tecken från en högre makt är rent vansinne.
    
3. Moralargumentet - ett annat mycket vanligt argument som går ut på att religion och moral hänger ihop. RPM formulerar det så här: Kungsholmsliberaler som önskar full frihet för sina lidelsers utlopp noterar att de stora religionerna vill lägga band på en delmängd av dessa och därav drar slutsatsen att Gud inte finns.Som liberal som bor på Kungsholmen är det nog meningen att jag ska bli särskilt berörd av detta, men man behöver varken vara liberal eller bo i närheten av Kungsholmen för att omedelbart kunna förkasta detta argument.
   
   a) Rent empiriskt kan man fastställa att de minst religiösa länderna i världen har minst brottslighet – särskilt våldsam sådan. Jag tänker inte spekulera i vilken riktning kausalitetspilen går, men korrelationen är helt klar. En svensk bosatt i Sverige borde väl ändå ha märkt att troende i minoritet inte innebär en babylonisk undergång för samhället 

   b) Faktum är att om alla verkligen hade följt mystikernas anvisningar hade vi gått under för länge sedan. Det är tack vare rationella människor med en objektiv syn på verkligheten som mänskligheten överlevt och utvecklats. Detta har skett inte tack vare, utan trots massiva försök från religionernas håll att sätta stopp för det. Det är svårt att inte dra slutsatsen att religion är en av de mest omoraliska saker som människor sysslar med.

Dessa argument från RPM är lika gamla som dåliga. Jag skuller rekommendera att han läste Richard Dawkins ”The God Delusion” som på ett gediget sätt arbetar sig igenom alla dessa återkommande argument från de religiösa.

I ett något överraskande utfall för att vara från Timbro gick Roland Poirier Martinsson (RPM) till anfall mot nyliberalismen och anklagade den för att vara utopistisk och att ignorera alla andra värden i samhället än de ekonomiska. Flera nyliberaler svarade på detta och pekade ut fel i RPMs påståenden och resonemang. Johan Norbergs svar i newsmill är mycket läsvärt. RPM svarade åter med en rad påståenden och Johan Norberg har lovat att snart svara. Så projektet att utbilda RPM om vad liberalism innebär sköts redan av andra.

Av denna anledning tänker jag inte kommentera mycket om vad RPM säger om liberalismen utan att renodla vad hans högerkonservativa syn på samhället har som slutgiltigt argument. Hans argument är inte unikt utan det delas av andra ideologier, exempelvis socialismen.

Roland Poirier Martinsson argumenterar att det finns värden i samhället som är viktigare än den renodlade ekonomin. Han säger att politikens roll är att främja värden som exempelvis familjen, församlingen, föreningen, företaget och folkrörelsen. Det kan låta rimligt först, men observera att han utelämnar det implicita och oundvikliga: med tvångsmedel. 

Det reduceras till samma sak vare sig han är högerkonservativ eller socialist – han vill bruka våld eller hot om våld för att tvinga andra att acceptera hans ideal och hans värderingar. Det spelar ingen roll om han vill använda staten för att främja familjedygden eller proletariatets frigörelse kommer det i slutändan till att handla om att tvinga sina medmänniskor att gå emot sin egen övertygelse.

Naturligtvis tänker inte RPM i de banorna och ryggar troligtvis tillbaks vid tanken om faktiskt våld. Hans resonemang är att familjens dygd (hans val av ord) är för honom högt värderad och en bra egenskap, så det är bra om staten uppmuntrar den. Uppmuntrar låter trevligare än tvingar, men det är i detta fall samma sak. Den unika egenskap som staten har är våldsmonopolet. Om staten använder det proaktivt och i andra  syften än att försvara medborgarnas individuella rättigheter handlar det om en förbrytelse mot dessa rättigheter. Det handlar då enbart om att med våldsmonopolets hjälp tvinga en eller flera individer att lyda en eller flera andra individer. 

Misstaget som RPM och hans liktänkande är att de tror sig ha en bild av det optimala samhället och den optimala medborgaren. Det är därför särdeles komiskt att han anklagar nyliberalerna att vara utopistiska. När du är säker på vad som är bra egenskaper och hur folk borde bete sig är det ett mycket litet steg till att anse att det enda som står i vägen är individer som inte har förstått eller inte vill förstå vad som är bäst för dem. Det är så man går från ”Frihet, Jämlikhet och Broderskap” till giljotinen.

Jag tror förvisso att RPM inte skulle vilja giljotinera sina meningsmotståndare men när han menar att statens våldsmonopol ska användas mot oskyldiga medborgare hamnar han i en liknande kategori, om än i mildare form. Faktum kvarstår dock att han och andra som han vill ta sig rätten att använda våld eller hot om våld mot sina medmänniskor för att få dem att böja sig för deras politiska ideal. Det slutgiltiga argumentet som de framför är: Lyd eller så får du på käften.