Upphovsrätt och patenträtt: It’s complicated
I det kommande valet tycks representanterna för den klassiska liberalismen vara splittrade i två läger. Det ena lägret tänker rösta på piratpartiet medans det andra väljer moderaternas Christofer Fjellner. Anledningen till varför liberaler kan tänka sig rösta på PP är mycket enkel: de är det enda partiet som har någon trovärdighet kvar i frågan om skyddet för personlig integritet. Alla tycks vara överrens om att den frågan är akut. Anledningen att inte rösta på PP som liberal är deras suspekta hållning i frågan om upphovsrätt och patenträtt. Piratpartiet föreslår exempelvis att patent på läkemedel avskaffas och all medicinsk forskning hamnar under statlig regi. Förslag som dessa får liberaler – med rätta – att tveka. I slutändan hamnar det om en avvägning mellan hur stor nytta man tror att PP kan åstadkomma med sitt engagemang i integritetsfrågor och hur mycket skada de kan göra med sin övriga politik. Då partiet ser ut att få ett eller två mandat lär vi ha svaret inom snar framtid.
En positiv effekt av splittringen är att liberaler börjat seriöst diskutera dagens lösningar med upphovsrätt och patenträtt. Även om ingen har ännu presenterat en idé som skulle vara kompatibel med liberala grundvärderingar finns det nytta i att förstå att det handlar om ett komplicerat problem. Piratpartiet på ena sidan och de etablerade partierna på andra sidan har en mycket simplistisk syn på problemet.
Äganderätt och statliga privilegier
Förespråkarna för upphovsrätt och patenträtt påpekar att det omfattas av äganderätten. Om du har utan att kränka andras rättigheter införskaffat eller tillverkat ett fysiskt objekt är det ditt och du har rätt att bestämma om du vill behålla det, sälja det eller ge bort det. Om någon tar det emot din vilja kallar vi det för stöld. Din rätt till privat egendom har blivit kränkt genom att du blivit fråntagen objektet utan ditt tillstånd. Äganderätten är en av de mest fundamentala individuella rättigheterna. Ett system som inte respekterar privat egendom är ett system baserat på slaveri: vissa har rätt att ta och andra har skyldighet att ge. Så långt inga konstigheter. Märk dock att den fundamentala kränkningen sker genom att du blir av med objektet. Därmed blir frågan betydligt mer komplicerad när man kommer till frågan om immateriella rättigheter. När någon gör en kopia har ägaren inte blivit av med originalet. Immateriella rättigheter skyddas naturligtvis till viss del automatiskt av vanlig äganderätt. Om du målat en tavla och håller den inlåst hemma har naturligtvis ingen rätt att bryta sig in i ditt hem och måla av den. Samtidigt om du går ut på stan och visar den för folk kan du inte kräva automatiskt att de ska betala för att ha sett den.
Ensamrätten till en idé eller ett publicerat verk är inte en fundamental individuell rättighet: det är ett politiskt bestämt privilegium. Copyright och patent är monopol som ges ut av staten. Bara det gör det hela suspekt från en liberal position. Vi har kommit att acceptera copyright och patent som naturliga men det har inte alltid varit så. Det kan vara intressant att Ludwig von Mises och Friedrich Hayek (två av den klassiska liberalismens främsta representanter) inte alls var övertygade om att utöka äganderätten till att inkludera immateriella ting var en bra idé:
Patents and copyrights are results of the legal evolution of the last centuries. Their place in the traditional body of property rights is still controversial. People look askance at them and deem them irregular. They are considered privileges, a vestige of the rudimentary period of their evolution when legal protection was accorded to authors and investors only by virtue of an exceptional privilege granted by the authorities. They are suspect, as they are lucrative only if they make it possible to sell at monopoly prices. Moreover, the fairness of patent laws is contested on the ground that they reward only those who put the finishing touch leading to practical utilization of achievements of many predecessors. these precursors go empty-handed although their main contribution to the final result was often much more weighty than that of the patentee.
–Ludwig von Mises, i The Limits of Property Rights and the Problems of External Costs and External Economies
Friedrich Hayek uttryckte liknande åsikter:
Where the law of property is concerned, it is not difficult to see that the simple rules which are adequate to ordinary mobile “things” or “chattel” are not suitable for indefinite extension We need only turn to the problems which arise in connection with land, particularly with regard to urban land in modern large towns, in order to realize that a conception of property which is based on the assumption that the use of a particular item of property affects only the interests of its owner breaks down There can be no doubt that a good many, at least, of the problems with which the modern town planner is concerned are genuine problems with which governments or local authorities are bound to concern themselves. Unless we can provide some guidance in fields like this about what are legitimate or necessary government activities and what are its limits, we must not complain if our views are not taken seriously when we oppose other kinds of less justified “planning.”
The problem of the prevention of monopoly and the preservation of competition is raised much more acutely in certain other fields to which the concept of property has been extended only in recent times. I am thinking here of the extension of the concept of property to such rights and privileges as patents for inventions, copyright, trade-marks, and the like. It seems to me beyond doubt that in these fields a slavish application of the concept of property as it has been developed for material things has done a great deal to foster the growth of monopoly and that here drastic reforms may be required if competition is to be made to work. In the field of industrial patents in particular we shall have seriously to examine whether the award of a monopoly privilege is really the most appropriate and effective form of reward for the kind of risk-bearing which investment in scientific research involves.
Friedrich Hayek, från Individualism and Economic Order
Den enkla principen att en individ har rätt till frukten av sitt arbete är inte så enkel om frukten av arbetet är en idé eller ett verk som individen väljer att visa för allmänheten. För att upprätthålla den krävs statlig intervention och begränsningar på andras rättigheter – kort sagt effekter som rimmar illa med en liberal ideologi.
Från piratpartiets håll har man försökt använda äganderätten från motsatt håll. Falkvinge har exempelvis sagt att copyright är ett hot mot äganderätten. Om man äger något, menar han, så får man göra vad man vill med det. Om du köper en låt så äger du den och du får (enligt Falkvinge) göra kopior av den och ge den till vänner och bekanta. Utan för stor ansträngning kan man dock enkelt se att hans förslag faller på eget svärd. Om äganderätten säger att du får göra vad du vill med dina ägodelar (inklusive immateriella) så får du sätta vilka villkor du vill för att andra ska använda dem. Det stämmer, men då hamnar vi under kategorin avtalsrätt och inte äganderätt.
Avtalsrätt
Avtalsrätt handlar i grund och botten om att handel ska vara frivillig. Individer ska inte tvingas med våld, hot om våld eller genom bedrägeri att utföra transaktioner med tredje part. När man handlar ska det vara på frivillig bas där alla inblandade parter ser en egen fördel i handeln. Om äganderätt och upphovsrätt är svåra att förena är avtalsrätt och upphovsrätt ännu svårare.
Antag att Pelle gör en låt och säljer den till Lisa med villkoret att Lisa inte får göra några kopior av låten till någon annan. Om Lisa ger en kopia till Kalle har hon uppenbarligen brutit mot avtalet och det är rimligt att Pelle kan kräva skadestånd. Kalle har dock inte ingått i något avtal – varken med Pelle eller Lisa så han kan per definition inte ha begått något avtalsbrott. Han kan göra hur många kopior som helst utan att det bryter mot något kontrakt han gått med på. Om enbart första länken i kedjan kan hållas ansvarig kan upphovsrätt och patenträtt aldrig fungera i praktiken. Istället verkar de båda precis tvärt om mot vad avtalsrätten är till för. Patenträtt och upphovsrätt tvingar individer och företag att ingå avtal som de aldrig gått med på.
Det praktiska och det moraliska
Vi ser den andra sidan av myntet om vi betraktar vilka konsekvenser ett avskaffande av patenträtt och upphovsrätt skulle ha. Ett praktexempel för patenträtt är läkemedelsindustrin. Läkemedel kostar ingenting att tillverka fysiskt men kostar enorma belopp att utveckla och testa. Att göra en kopia av läkemedlets ingredienser är trivialt – man behöver inte ens göra en kemisk analys då läkemedelsföretagen måste redovisa både innehåll och testresultat. Kort sagt skulle det utan patentskydd finnas lite anledning att kommersiellt utveckla nya läkemedel. Detta är naturligtvis inte begränsat till bara läkemedelsforskning utan gäller naturligtvis för alla forskningsintensiva branscher. Det enda alternativet som skulle kvarstå skulle vara en Sovjet-inspirerad planekonomisk lösning. Av erfarenhet vet vi att detta inte fungerar och att tvinga skattebetalarna att finansiera en utveckling av produkter som tvingas på dem är moraliskt förkastligt.
Piratpartiets agitation mot vissa företag kan enbart jämföras med utsagor från de mest vänsterextrema grupperna. Christian Engström kallade Monsanto för “så nära ren ondska man kan komma i aktiebolagsform” samt att läkemedelspatent “dödar många människor i tredje världen varje dag”. Om dessa elaka läkemedelsföretag valde att inte längre besvära världen med sin ondska och lade ner sin verksamhet och slutade utveckla och tillverka medicin, hur många skulle då dö? Om Monsanto lade ner och alla anställda började jobba som säg Röda Korset volontärer eller EU-parlamentariker skulle miljontals människor i världen dö av hunger.
Klart är att från dagens perspektiv skulle ett patentförbud ha katastrofala följder. Förbud mot upphovsrätt skulle på likande sätt drabba andra industrier. Med dessa konstateranden har vi dock inte kommit särskilt långt. Även om vi kan förklara varför vi tycker att patent- och upphovsrätt behövs står de på en mycket svag etisk grund.
När man kommer till slutsatsen att det moraliska och det praktiska är varandras motsatser kan man bara vara säker på en sak: man har tänkt fel någonstans. Någonstans i texten ovan finns ett fundamentalt tankefel.
Slutsatser
Moral och verklighet är inte frånkopplade. Om man frigör kopplingen betyder att vilken ideologi som helst kan motivera vilka förbrytelser som helst. Detta är precis vad som har hänt i historien – allt från religiösa förföljelser till franska revolutionen, kommunism och nazism. Det praktiska och det moraliska kan inte vara varandras motsats.
Som exempel kan man säga att det liberala argumentet för den kapitalism är inte ekonomiskt utan moraliskt. Det handlar kort och gott om att man inte får bruka våld proaktivt mot sina medmänniskor. I ekonomiska sammanhang betyder det att vuxna människor får fritt handla med varandra efter vilja och bästa förmåga utan att någon med våld eller hot om våld får tvinga dem att agera annorlunda. Det betyder att alla individer är jämlika i det att de har samma rättigheter. Kapitalismen är också ett praktiskt system i den mening att den är det effektivaste ekonomiska systemet vi människor någonsin haft. Ingenting har sporrat produktivitet och ökat välståndet som kapitalismen.
För upphovsrätt och patenträtt kan vi peka på det praktiska men vi har ingen enkel moralisk grund vi kan peka på. Det är inte konstigt att en del klassiska liberaler insisterar på en utökning av äganderätten till upphovsrätt och patenträtt. Det blir så mycket enklare och inga obekväma frågor uppstår. Tyvärr håller inte deras resonemang närmare granskning. Det är en komplicerad fråga som inte har fått något adekvat svar. Det är också en mycket viktig fråga då produktionen av information blir allt viktigare.
Det kan vara frestande att säga att vi får kompromissa, men en kompromiss mellan något praktiskt och något moraliskt resulterar vanligen i något som varken är praktiskt eller moraliskt. Istället behövs det nytänkande – vi behöver ett system som uppfyller både kraven på att vara praktiskt och moraliskt. Kort sagt, vi behöver kompetenta filosofer (och inte det post-modernistiska skräpet vi har till stor del idag) och kompetenta företagsledare och entreprenörer (och inte av den typen som springer till staten för att rädda sig från att behöva tillverka bra produkter och tjänster). Som ett första steg skulle jag personligen vilja se en mera nyanserad debatt.
Bravo. Mycket välskrivet.
Jag är liberal, och röstade efter mycket övervägande på PP. Mycket som en känga i nyllet och för att se till att sporra till just denna debatt. Om de tar 7-8% av rösterna i det här valet så blir det uppenbart att debatten om integritet och upphovsrätt verkligen behövs, på ett helt annat plan än tidigare.
Sen är jag helt medveten om att Piratpartiet verkligen inte representerar mig fullt ut, och vissa av deras kandidater skrämmer mig ärligt talat. Men i valtider får man alltid prioritera och kompromissa.
Trevligt med ett balanserat inlägg när debatten är infekterad, där ena sidan förespråkar ”enkla lösningar” och den andra försvarar ett förlegat system utan eftertanke…
Har personligen röstat på piratpartiet, och jag anser inte att de kommer ha någon reell möjlighet att ”avskaffa patent” utan kommer snarare skapa en debatt i frågan vilket är väl behövligt.
Är ganska säker på att de kommer ändra sig i frågan om patent när en debatt väl uppstår.
Bra analys av rådande läge. Det ska bli intressant att följa idéutvecklingen mht immateriella rättigheter, förutsatt att PP kommer in i EU-parlamentet och sätter fart på debatten.
Varför är det *mer* moraliskt att frivilligt och aktivt piratkopiera musik och alltså konsumera värden utan att ersätta skaparen (förutsatt att han inte vill bli exploaterad på det sättet), än att frivilligt välja att *inte* göra det? Svara hemskt gärna på den frågan: varför begår jag omoraliska handlingar när jag låter bli att snylta på upphovsmän, jämfört med de som av egen fri vilja sätter sig och tankar ned saker och ting på Pirate Bay?
Det är skrämmande att så många förment liberala debattörer använder sig av dessa löjliga bortförklaringar och undanflykter för att de facto försvara något som så uppenbart strider mot liberala principer: snyltande. Att jämföra den aktiva handlingen att sätta sig vid en dator, leta upp en skiva på valfri piratsida och ladda hem den, med den ofrivilliga handlingen att någon visar en tavla för en på stan utan att man bett om det, är direkt patetiskt.
Sluta prata om hur upphovsrätten ska försvaras i praktiken, det är inte det den moraliska diskussionen handlar om. Det krävs ingen som helst lagstiftning för att man som individ ska kunna respektera andra människors rätt till frukten av sitt arbete. Det är bara att göra det. Sluta utmåla dig själv som ett offer för att den som skapar något vill ha betalt om du konsumerar det. Sluta få det att verka som om upphovsmannens rätt att vilja ha betalt av den som tar del av frukten av hans arbete är en planekonomisk princip. Det håller inte.
Boktips: http://levine.sscnet.ucla.edu/general/intellectual/againstfinal.htm
Francisco, vem har påstått att det skulle vara mera moraliskt att inte betala för sig? Har du överhuvudtaget läst texten? Jag pratar om upphovsrätt och patenträtt som handlar om lagstiftning och moralen kring den. Du kanske inte har märkt det, men jag är både för upphovsrätt och patenträtt. Den poäng jag försöker få fram är att det är svårt att motivera de lagar vi har om man utgår ifrån liberala grundprinciper.
Nu har jag svarat på din fråga, kan du nu svara på tre av mina:
* Hur går ett monopol utfärdat av staten ihop med liberal ideologi?
* Hur går upphovsrätt och patenträtt ihop med avtalsrätt när de två förstnämnda är ofrivilliga avtal?
* Hur går det ihop med den enkla etiska principen att det är fel att inleda bruket av eller hot om fysiskt våld mot andra?
För pluspoäng på den första frågan, förklara gärna hur von Mises och Hayek är ‘förment’ liberala när de menar att immateriella rättigheter är i högsta grad problematiska.
Jag antar också att du inte håller med Rand när hon sa:
“Material products can’t be shared, they belong to some ultimate consumer; it is only the value of an idea that can be shared with unlimited numbers of men, making all sharers richer at no one’s sacrifice or loss, raising the productive capacity of whatever labor they perform.”
PS. Jag borde ha kanske nämnt det i texten för jag kan vara något jävig i den här frågan: Det företag som jag jobbar på och som jag var med och grundade sysslar med att utveckla och sälja mjukvara. Så jag lever av upphovsrätt. Utan det skyddet hade jag garanterat inte jobbat med mjukvaruutveckling.
Prövar igen under annat nick, fick ett ”empty server respnose”
Två frågor. Hur länge har man kunnat patentera läkemdel? Utvecklades inga läkemedel före det?
Sen måste jag ju påpeka att Monsanto givetvis har konkurrenter – annars hade ju inte Monsanto ansett sig behöva patent till att börja med.. Således betyder Monsantos undergång inte världens undergång, det betyder bara den enes bröd, den andres..
* Jag bryr mig inte om lagstiftningen, jag vill att människor av egen fri vilja genom sunt förnuft slutar att snylta.
* Se ovan.
* Se ovan.
Sen det där att påstå att en låt bara är en idé som kan delas fritt och som gör alla rikare utan att det sker på någons bekostnad, tja… desperat bortförklaring, precis som allt annat rättfärdigande av snyltande.
Francisco, det där är bara tomt prat. Om jag ska dra en analogi så pratar jag om lagstiftning för mened medans du säger att det är omoraliskt att ljuga och att du vill att människor slutar ljuga av egen fri vilja. Fullkomligt meningslöst. Även om jag kan sympatisera med ditt korståg mot snyltande så har det ingenting med liberalism att göra (eller objektivism för den delen). Liberalism handlar om individens frihet från tvång. Kort sagt om negativa rättigheter. I det sammanhanget är enbart lagstiftning av intresse.
Att man drar nytta av någon annans arbete utan att ge ersättning går inte emot liberala principer så länge inga individuella rättigheter kränks i processen. Den relevanta frågan är: Kan upphovsrätt och patenträtt läggas inom ramen av negativa rättigheter. Svaret tycks vara: Nej. Upprätthållandet av de rättigheterna kräver att statligt upprätthållna monopol inrättas. Det är också den frågan som du på alla sätt försöker undvika och upprepar mantrat att snyltande är omoraliskt. Fine, snyltande är omoraliskt, jag håller med. Kan vi nu diskutera den relevanta frågan eller vill du fortsätta blunda för den?
Slutligen, Rand-citatet som jag skrev är mer relevant för patenträtt än upphovsrätt. Vi skulle inte ha kommit långt i den industriella revolutionen om det inte var praxis and imitera en konkurrents produkt, förbättra den och sälja den nya versionen under egen flagg. Samtidigt är det svårt att se hur flertalet industrisektorer skulle kunna överleva utan patentskydd (där resultatet är enkelt att kopiera men kostar enorma belopp att ta fram). Det är där den intressanta diskussionen ligger.
Anton:
Patent har funnits i en form eller annan sedan medeltiden i Europa. Innan den industriella revolutionen var det inom ramen för skråväsendet som det hanterades. Moderna patent har funnits sedan slutet av 1700-talet.
Angående Monsanto – de har ca 70% av marknaden. Om de plötsligt försvann skulle nog många svälta ihjäl.
Jodå, patent har funnits länge. Men så var inte min fråga formulerad. Jag undrar hur länge man har kunnat patentera just medicin? Jag vet nämligen att det inte rör sig om någon längre tid, men tyvärr hittar jag ingen länk om det så att jag kan sätta ett exakt datum på det.
Tror du själv att Monsanto skulle tvärdö över en natt?
Bra skrivet. Själv tycker jag dock inte att det är så komplicerat. Immaterialrätten kan inte legitimeras med några liberala principer. Den bygger på utilitarism – att maximera allmännyttan på bekostnad av vissa friheter. Eftersom jag på intet sätt är någon renlärig libertarian kan jag acceptera vissa utilitaristiska inslag och jag tycker att PP:s patentpolitik är väl extrem (fast motståndet mot mjukvarupatent är helt rätt) och att det borde räcka med att korta upphovsrätten ordentligt så att nyttan och skadan balanseras.
Angående det där med att äga frukterna av ens arbete så tror jag att det ofta beror på ett missförstånd av vad Locke menade. Äganderätten till någonting man skapat följer vanligtvis av att man ägde delarna som det är sammansatt av. Låt mig citera Kinsella (pdf, s. 39-40):
”Under the libertarian approach, when there is a scarce (ownable) resource, we identify its owner by determining who its first occupier is. In the case of “created” goods (i.e.,sculptures, farms, etc.), it can sometimes be assumed that the creator is also the first occupier by virtue of the gathering of raw materials and the very act of creation (imposing a pattern on the matter, fashioning it into an artifact, and the like). But it is not creation per se that gives rise to ownership, as pointed out above. For similar reasons, the Lockean idea of “mixing labor” with a scarce resource is relevant only because it indicates that the user has possessed the property (for property must be possessed in order to be labored upon). It is not because the labor must be rewarded, nor because we “own” labor and “therefore” its fruits. In other words, creation and labor-mixing indicate when one has occupied — and, thus, homesteaded – unowned scarce resources.”
Vad är det för frihet som kränks av att du inte får snylta? Jag kan inte begripa det. Monopol? Det är väl all ersättning för utfört arbete i så fall? Det är bara *jag* som får lön för *mitt* arbete, alltså sysslar staten med monopol som kränker *din* frihet till att få lön för mitt arbete. Helt snurrigt.
Sen igen det där med att en låt bara är en idé, och om du inte får konsumera den hur den vill så är du på något sätt kränkt. Nej, det stämmer inte. En låt är ingen idé utan en produkt. Du får går runt och gnola på låten bäst du vill, du får tänka på den, du får till och med spela in en egen version om du vill och på så sätt använda själva det som faktiskt är idén, modifiera den och göra något eget av den. Vad du inte får är att ta del av resultatet av en annan människas arbete – den produkt som är själva låten – genom att aktivt handla mot upphovsmannens vilja och utan att ersätta honom. Det gäller inte om du exempelvis råkar höra en låt på stan, det gäller när du söker upp och laddar ned material på eget bevåg. Det är lätt att låta bli, det kräver faktiskt ingenting. Frågan kvarstår: varför ska du *inte* låta bli?
Och ja, i slutänden handlar det faktiskt bara om moral. Lagar kan aldrig stoppa piraterna, de kommer alltid hitta på nya sätt att snylta genom att göra sig osynliga. Vad syftar då lagarna till? Ingenting. Vad syftar en moralisk diskussion till? Att fastslå vad som är rätt och orätt, hur människor bör agera i samspel med varandra. Du gör liberalismen en otjänst genom att försvara piraterna, speciellt när du påstår att snyltande är fel.
”Vad är det för frihet som kränks av att du inte får snylta?”
Dumt formulerad fråga eftersom inte jag snyltar. Säg att jag hör en hundra år gammal låt och kommer på en jättebra nytolkning. Du menar alltså att min frihet inte kränks när jag hindras från att släppa denna nytolkning? Eller om jag vill publicera noterna på min nytolkning eller mitt arrangemang.
Problemet är att du inte ser några negativa konsekvenser av skyddet, vilket gör att du har svårt att se hur det kränker några friheter. Men det är ungefär som att en nykterist skulle säga ”Vilken frihet kränks av att du inte får kröka?”. Ersättning för utfört arbete brukar följa av avtalsrätten, inte sant?
Vill du också se ett över hundraårigt patentskydd? Om inte, varför?
Du säger att man inte ska få ta del av resultatet av en annan människas arbete utan att ersätta honom. I varje fall inte om man aktivt letar upp materialet och tar del av det. Låt mig då fråga dig varför du inte också vill skydda fakta. En journalist kan ju jobba länge och hårt för att gräva fram vissa sakförhållanden. Om din princip skulle gälla så borde vi ju ha lagar som hindrar andra från att återge det som journalisten avslöjat. Hur förklarar du denna godtycklighet – att vissa saker täcks men inte andra?
”Du gör liberalismen en otjänst genom att försvara piraterna, speciellt när du påstår att snyltande är fel.”
Du gör liberalismen en otjänst genom att inte framföra fler argument istället för att bara luta dig mot ”självklarheter” eller nuvarande lagar. Jag tycker för övrigt inte att han försvarar piraterna.
Det finns massor av saker jag får kopiera, sprida, utan (tycker jag) moraliska problem. I själva verket är kopiering, spridning, det ”naturliga”. Upphovsmännen kan opponera sig hur mycket de vill, men i många fall känns detta (tycker jag) bara fånigt, och helt okej att ignorera. Särskilt så om man ger lite cred, ärar den som äras bör, dvs hanterar attributionen på ett schysst sätt. Kolla t.ex:
– En ny grimasch
– Ett nytt slangord från förorten
– Ett matrecept
– Ett kul skämt
– Ett kul skämt från en professionell stå-upp-komiker
– Ett danssteg
– En följd av danssteg
– En trumrytm
– Ett komplicerat rytmiskt beat
– En vacker följd av toner
– En låt — PANG — här blev det plötsligt omoraliskt? Nu har jag ingen heder i kroppen? Nu är det en ”produkt” vi har att göra med? Okej, vi har kanske uppnått någon sorts ”verkshöjd” nu.. eller vadå? Känns inte detta lite godtyckligt? Är det månne upphovsrättsindustrin som har tutat i oss den här ”moralen” med sina ”Home taping is killing music”-kampanjer?
Icke desto mindre kan det vara vettigt att samhället inför konceptet ”verkshöjd” och sanktionerar ett dylik ensamrätt till kopiering. Men detta görs då för att man anser att samhällsnyttan (ensamrätt till kopiering kanske kan stimulera visst kulturskapande) överväger den något underliga frihetsinskränkningen (att folk inte längre får kopiera och sprida som de vill). Alltså inte för att det skulle vara ”moraliskt” riktigt.
@Tor, kan man uttrycka ditt utilitarisktiska synsätt ungefär så?
@Francisco och övriga, hur skulle ni vilja argumentera kring detta?
Francisco, du är åter igen inne på fel spår. Vi pratar om upphovsrätt och patenträtt och deras moraliska och praktiska motivering. Lustigt nog ligger du nog närmare piratpartiets position än jag då du (som jag tolkar det) menar att lagligt skydd är irrelevant utan att man helt enkelt ska handla efter eget samvete och betala för sig. Den aspekten är dock ganska meningslös att diskutera. Självklart är den ideala situationen då både säljaren och köparen är överrens om köpet. Producenten får lika självklart sätta de villkor och priser den vill och konsumenten har valet att köpa eller inte köpa produkten. Detta är lika trivialt som intetsägande. Det blir först intressant när man börjar titta på det lagliga skyddet, det vill säga upphovsrätt.
Upphovsrätt, och framför allt patenträtt går dock betydligt längre än att skydda en produkt. Det är inte enbart olagligt att kopiera produkten men det är olagligt att imitera den (till en viss svårdefinierad grad) eller vissa kärnidéer och karakteristiska drag.
Var kränkningen av individuella friheter sker hade jag hoppats att du förstått vid det här laget: När staten tvingar på medborgarna avtal de inte ingått i frivilligt och när de delar ut monopolprivilegier på idéer. Det första handlar om upphovsrätt och strider mot allt vad avtalsrätt heter och det andra handlar om patenträtt. Patent är monopol på idéer. Om person A kommer på något och patenterar det och sedan person B kommer på det helt oberoende får B inte använda sin idé på grund av statligt utfärdat monopolprivilegium som A har fått. Kort sagt, för att ha upphovsrätt och patenträtt av nuvarande typ måste man acceptera kränkningar av individuella negativa rättigheter. Vi har alltså situationen där någons rättigheter måste kränkas för att upprätthålla någon annans rättigheter. Det är precis sådant som klassiska liberaler försöker bekämpa. Motsägelsen av den typen brukar tyda på att någon av premisserna är fel. I det sammanhanget måste upphovsrätten och patenträtten ses som suspekta då de för det första är ganska luddiga och för det andra kräver kränkningar av mer fundamentala rättigheter. (Detta även utan att dra in IPRED och liknande nymodigheter.)
Tor ger bra exempel på luddigheten.
Slutligen vill jag bara lägga till att liberalism handlar om försvaret av (negativa) individuella rättigheter. Att du utan ersättning drar nytta av någon annans arbete är enligt liberal ideologi inte fel så länge du inte kränkt någon annans rättigheter under processens gång.
Tyvärr är det varken trivialt eller intetsägande eftersom ett av piraternas största mål är att kultur ska vara ”gratis”. Det är något som få upphovsmän går med på, och de som gör det behöver inget lagligt skydd för att skicka ut sin musik eller andra verk på Pirate Bay eller liknande. Oavsett vilka lagar man stiftar kommer dessa människor försöka få tillgång till film och musik utan att betala för sig, genom att utnyttja tekniken i sitt tillvägagångssätt och bortförklaringar i sin argumentation.
Ditt stora problem är att en låt inte är en idé. Att vem som helst inte får skaffa sig tillgång till den hur som helst utan att betala har ingenting med ”monopol” att göra, lika lite som någon byteshandel har det. Du kan använda samma argument på vad som helst: jag får inte gå in gratis på muséer, det betyder att ägarna har monopol på rörlighet. Jag får inte gå på Yale gratis, det betyder att ägarna har monopol på kunskap. Jag får inte äta gratis på Operakällaren, det betyder att kockarna har monopol på recepten. Osv.
Idén bakom en låt får du faktiskt använda ganska fritt. Du får gnola på den på gatan, du får prata om den med dina vänner, du får spela den på din gitarr eller ditt piano, du får till och med spela in en cover på den och förvränga dess innebörd precis hur du vill. Genom att göra det har du använt *idén* fritt, utan att någon hävdar sitt ”monopol” på den. Däremot, när du skaffar dig artistens egen inspelning av låten så skaffar du dig en produkt. Du tar inte del av en ”idé” lika lite som du gör det när du tänder en glödlampa och därmed, enligt din logik, rubbar Tomas Edisons ”monopol”, eller vem det än var som först kom på *idén* till just den produkten. Det är olika saker.
Var har jag sagt att en låt är en idé? Jag refererade till låtar specifikt som ”produkter” i mitt förra inlägg och har inte påstått någonstans i den här diskussionen att en låt är en idé. Tvärt om, jag har i mer eller varje svar till dig pekat på skillnaden mellan upphovsrätt och patenträtt.
Angående monopol – de är självklart inget problem per se. Statliga monopol eller av staten utfärdade monopol och privilegier är ett problem. Behöver jag verkligen förklara det?
Att säga att lagar inte spelar någon roll för att folk hittar vägar runt är inget argument – brottslingar hittar vägar runt förbud mot stöld rån och mord, men vi anser att det ska finnas lagar emot det. Om du menar att du är en liberal av klassiskt snitt eller objektivist, så måste du väl hålla med att statens primära roll är att skydda individers negativa rättigheter. Om så är fallet så kommer frågan – vilken var temat för hela den här diskussionen – är upphovsrätt och patenträtt negativa rättigheter? Om du menar att det är det så får du förklara hur du får det att gå ihop. En grundläggande egenskap för en negativ rättighet är att den får inte stå i konflikt med andra negativa rättigheter. Då blir det en positiv rättighet – något som socialliberaler gillar, men jag hade för mig att du inte var socialliberal. Om du menar att upphovsrätt och/eller patenträtt inte är negativa rättigheter så får du gärna förklara hur ur ett liberalt perspektiv en process som inte involverar kränkningen av några negativa rättigheter kan ses som fel.
Jag har, som jag sa i ursprungstexten inget svar på det. Det enda slutsats jag kan fatta är att det finns ett eller flera fundamentala tankefel i det vi idag kallar för upphovsrätt och patenträtt.
Slutligen, angående piraterna (dvs piratpartiet): Deras absolut störta mål är att få bort integritetskränkande lagar. Det är av den anledningen jag och en hel hög andra liberaler röstade på dem. Deras idéer om upphovsrätt (som jag kallar för simplistiska i huvudtexten) och patenträtt är sekundära. Om man ska vara exakt så är de inte för att kultur ska vara “gratis” – de är faktiskt förespråkare av upphovsrätt (begränsad till 5 år) . Men åter igen, det där spelar ingen roll då varken du eller jag förespråkar piratpartiets idéer i de frågorna.
”Om du har utan att kränka andras rättigheter införskaffat eller tillverkat ett fysiskt objekt är det ditt och du har rätt att bestämma om du vill behålla det, sälja det eller ge bort det.”
Kort sagt du tillskansar dig något som ingen ännu hävdat äganderätt över och säger att det är ditt, och med hjälp av ett statligt monopol ser du till att folk gör som du vill. Jag ser inte skillnaden mot hur upphovsrätten idag fungerar.
Francisco skrev: ”Tyvärr är det varken trivialt eller intetsägande eftersom ett av piraternas största mål är att kultur ska vara ‘gratis’”
Inte alls. Var har du fått det ifrån? Piratpartiet vill att kulturen ska vara fri. ”free as in free speech, not as in free beer” för att parafrasera Stallman. Jag håller inte riktigt med PP utan tycker att de går litet väl långt. Samtidigt är det självklart att ingen behöver ha ett investeringsskydd som går ut på ens 150-årsdag. Det säger sig självt att ett så långt skydd är kontraproduktivt.
Du har ännu inte gett besked om huruvida du vill förlänga patenträtten så att även den går ut på 150-årsdagen. Vad tror du detta hade inneburit för den industriella revolutionen och din möjlighet att ens sitta här idag och kommentera med dessa elektroniska hjälpmedel?
@Tor
”Allt icke-kommersiellt inhämtande, nyttjande, förädlande och spridning av kultur skall uttryckligen uppmuntras.”
Ovanstående innefattar båda sorternas fri, så jag tycker det verkar som Franciscos uttalande var helt korrekt.
@/a/non
”Kort sagt du tillskansar dig något som ingen ännu hävdat äganderätt över och säger att det är ditt, och med hjälp av ett statligt monopol ser du till att folk gör som du vill. Jag ser inte skillnaden mot hur upphovsrätten idag fungerar.”
Skillnaden är enorm. När det handlar om fysiska ting krävs fysiskt våld för att sno åt sig någon annans ägodelar. Vidare är äganderätten en negativ rättighet som inte innebär en kränkning av andras negativa rättigheter. Patenträtt i högsta mån och upphovrätt i viss mån är positiva rättigheter. För att man ska garantera dem krävs intrång på andras negativa rättigheter.
@/a/non:
Bara för att piratpartiet uppmuntrar diverse icke-kommersiell användning/spridning av kultur så betyder ju inte det att de tycker att all kultur ska vara gratis. Om man dessutom tror att all kultur kan fångas i serier av ettor och nollor har man en ganska smal kultursyn tycker jag. Sammanhang, interaktion, upplevelse i nuet, fysisk närvaro, relationer, exklusivitet, etc. – alla dessa saker är knappast irrelevanta. Det är ingen i piratpartiet som har ifrågasatt avtalsrätten vad jag vet.
Men om du menar att piratpartiet tycker att spridning av digitala kopior ska vara gratis så ja, det är naturligtvis en följd av deras politik. Sedan kan det ju fortfarande vara så att folk betalar, både för de digitala kopiorna och för annat (konserter, bioföreställningar, bekostnad av produktion i förväg genom pledge-modeller etc.). Själv är jag som sagt inte odelat för PP:s politik utan jag tycker att man borde koncentrera sig på att först och främst göra skyddstiderna mer balanserade. Fördelen med det skulle vara att vi fick en mindre polariserad debatt.