Bananrepublik: behovet av en rättsreform
Det har talats mycket i media om domaren i Pirate Bays rättegång och om han var jävig. Det svenska rättssystemet har dock mycket större och systematiska fel som gör att det fungerar mycket dåligt i de fall det inte handlar om ‘vanlig’ brottslighet.
Det handlar inte om specifika fall av inkompetens i rättsväsendet utan om grundläggande fel i hela systemet. Om man vill få bort dessa fel (som till stor del saknar motsvarighet i andra demokratiska länder) krävs en total reform.
Med ny teknik kommer nya etiska och juridiska utmaningar och med tanke på att teknikutvecklingen accelererar kommer ett rättsväsen som kan hantera nya problem vara av största vikt. Fildelning är ett enkelt problem jämfört med vad man kan få exempelvis från biotekniskt håll.
Vad är problemen och finns några möjliga lösningar?
Åklagare
Idag har en svensk åklagare en dubbelroll – där den ena rollen har intressekonflikter med den andra. För det första ska åklagaren representera staten. Åklagaren bestämmer om åtal ska väckas och baserat på uppfattningen om att att den misstänkte är skyldig försöka få honom fälld. I den andra rollen ska åklagaren vara objektiv och neutral och beslutar exempelvis om husrannsakan, häktning osv. Kan åklagaren vara objektiv en sekund för att nästa sekund ha som mål att få den misstänkte fälld? Nej, det är för mycket att begära. Detta är dock exakt vad det nuvarande systemet begär av åklagare.
Den grundläggande idén bakom en rättegång i Sverige är att man sätter sig ner och diskuterar och kommer tillsammans fram till ett beslut om skuld och bestraffning. Det ska inte vara någon antagonistisk uppvisning mellan åklagare och försvarare framför en jury utan sidorna ska föra en konstruktiv dialog. Lagen ska inte tolkas utan helst följas ordagrant. Det må låta som en fin idé, men den fungerar inte i verkligheten. Åklagarsidan och försvaret ställs mot varandra och har mycket skilda åsikter med det att i Sverige har sidorna inte lika rättigheter. Åklagaren har en stor makt som i andra rättssystem brukar tillhöra domaren.
Lösningen till problemet är enkel: acceptera att åklagare och försvarare har diametralt motsatta intressen. Överför den objektiva rollen från åklagare till domare som får vara den objektiva medlaren mellan de två parterna. Låt försvarare och åklagare ha identiska rättigheter (bortsätt från att åklagaren får väcka åtal). Detta är en standardlösning som används i de flesta andra demokratier i världen.
Nämndemän
Det mest suspekta elementet i den svenska rättsapparaten är nämndemännen. I Sverige har vi ingen jury i rättegångar utan det är två, tre personer som tillsammans med domaren fattar beslut om skuld och om bestraffning. Nämndemännen (precis som medlemmar i en jury) är lekmän, det vill säga har som regel ingen juridisk utbildning. Det som är anmärkningsvärt dock är hur de väljs. Nämndemän i tingsrätten väljs av kommunfullmäktige och i hovrätten av landstingsfullmäktige. Det handlar alltså om politiska nomineringar – något som är normalt fullkomligt oförenligt med ett modernt demokratiskt system. En av grundpelarna i en modern demokrati är att rättsväsendet ska vara politiskt oberoende. Det svenska systemet är i sällskap med länder som Nordkorea och Iran. Systemet fungerar vid vanliga brott där det inte finns något politiskt intresse men i det fall det finns blir det katastrof. Då finns ingen objektiv rättvisa och rättegångar blir politiska. Om man ska ändra på en sak i systemet så är det hur nämndemän väljs.
Lösningen är att ha jury vid rättegångar, se till att nämndemän väljs på icke-politiskt sätt eller avskaffa nämndemännen helt och hållet. Vi må inte vara en bananrepublik, men men med det nuvarande systemet är epitetet bananmonarki passande.
Korruption
Sverige brukar hamna bra på internationella listor på korruption. Den typen av korruption handlar om direkta mutor, och det stämmer att det sällan förekommer i Sverige. Vi har dock en annan typ av korruption som handlar om starka grupper som skyddar sina medlemmar. Det svenska rättssystemet är en sådan grupp och den omfattar allt från poliser och rättsläkare till åklagare och domare. Jäv är en svensk tradition. Ett fall som exemplifierar denna korruption är det som fick Sverige svartlistat hos Amnesty International: fallet med Osmo Vallo. I korthet handlade det om hur två polismän slog ihjäl en man och hur sedan poliser, rättsläkare, åklagare och domare hjälptes åt att sopa det under mattan. Ett annat exempel, där det knyts till politiska intressen är husrannsakan mot Bahnhof (intressant nog utfärdat av samma domare som i Pirate Bay målet). Grova tjänstefel begicks och trots att det hela dokumenterades väl (av andra myndigheter bland annat) blev det inte ens en förundersökning.
Detta är det svåraste att komma åt. Sverige är ett relativt litet land och de som jobbar i rättsväsendet tenderar att känna varandra. Det kollektiva tänkandet dominerar och de som sticker ut trycks ner.
Eftersökes: Objektivitet
Lagar måste vara objektiva (och objektivt försvarbara). Med det menas för det första att lagarna måste skrivas på sådant sätt att de är konsekventa och att en person måste kunna klart på förhand veta vilka lagar som gäller och vilket straff den får om den bryter mot lagen. För det andra måste rättssystemet ha ett objektivt förhållande till lagen. Det betyder att det inte finns mycket utrymme för tolkning och inget utrymme alls för något annat än lagen. Politiska influenser och sociala nätverk får inte påverka utfallet i en rättegång. Tyvärr uppfyller Sverige idag inte något av villkoren. Lagar som stiftas är otydliga och delvis godtyckliga. Tolkningen av dem är ofta godtycklig och är beroende av juristernas kontaktnät samt ett offer för politisk inblandning.
Att ha en konsekventa objektiva laga är det viktigaste i ett samhälle. Utan det har man inget skydd alls utan kan bara hoppas på att man inte blir ett offer för en godtycklig lag. Utan objektiv lag är medborgarna helt utsatta och utan rättigheter, fullkomligt beroende av byråkraters och politikers goda vilja.
På pricken, verkligen bra skrivet.
Tur att det finns någon som skriver vettigt utan inslag av allt för mycket svammel och agressivitet som moi. Förhoppningsvis lyssnar någon. Mycket bra skrivet.
Bananmonarki =)
Bra skrivet dock!
Jag är inte så förtjust i tanken på jury of peers heller, då det fortfarande är folk som lätt kan gå på känslor och framförallt är väldigt känsliga för dramatiska uppvisningar – vi får teater, som i USA.
Nämndemännen borde helt enkelt vara utbildade jurister, anställda av staten. Dessa har också åsikter så klart, men förväntas åtminstone kunna lagen och kunna döma opartiskt efter den. Åtminstone ett mycket bättre system.
Jag är skeptisk till att ha enbart jurister i tingsrätten. I de högre instanserna ja, men inte på lägsta nivå. Många vardagsbrott avgörs bäst av människor med sunt förnuft och inte med bokstavstrogna jurister. Däremot håller jag med om att den politiska tillsättningen av nämndemän måste bort. Hur man ska tillsätta dem istället kan man fråga sig. Min spontana lösning är: arbetslösa. Låt dem sitta i rätten istället för på fåniga jobbsökarkurser.
Vad gäller kompiskorruptionen så är det, precis som du säger ett typiskt småstatsproblem. Spontan lösning: tidsbegränsa befattningarna. Kanske ska jurister helt enkelt väljas på 4 år till sina befattningar. På det sättet kan de väljas bort om det visar sig att de inte är objektiva.
Visst har vi politiska domstolar i landet. De är starkt influerade av hur den politiska makten tycker och tänker även om det finns lagar. Begärde själv överprövning i ett fall med falsk angivan och överåklagaren beslutar om det. Sedan sitter samma åklagare som anhållit mig och skriver av fallet där han handlat i egen sak. Iden om arbetslösa och jur studerande som nämndemän vore en bättre lösning utplockade efter måfå genom lottning av personnummer.
Nu sitter gamla stofiler i rättegångar som varken hör eller ser. Ibland kan alla vara pensionärer, inget fel med det de
har erfarenhet i livet och kan i brottsmål ha en vettig inställning. Men som du säger gäller det ett mål där det finns politiska influenser då dömer man efter partiet.
Bra sammanställning av problemen!
I massmedia framhävs oftast bevisvärderingen och underåriga gärningsmän som huvudproblemen, men det är det nästan olösliga problemet som följder av praktiska gränsdragningar. ”Oppositionella” pekar mest bara på straffskalan, och där finns ju en hel del att göra. Men rötan är mycket djupare än så.
Det man kunde tillägga vore resurserna och prioriteringarna. Rättsväsendet är extrem svältfött med mycket färre poliser per invånare än i andra länder, och bara 1,0% av BNP i anslag. Rättsväsendet präglas av köer och mycket långa väntetider som vid civilrättsliga mål driver företag i konkurs, och som i brottsmål gör vittnesmål värdelösa och som gör att fängelsedömda brottslingar rör sig fritt i väntan på påföljd. Bara det är häpnadsväckande skandalöst! Därtill är ju nästan allt förbudet idag, inte bara brott med brottsoffer, så rättsväsendet ägnar det mesta av sina små resurser åt miljööverklaganden, moralbrott och trafikbrott.
30% av alla som döms till fängelse som påföljd, döms för trafikbrott!
Varje dag döms i snitt en svensk till minst 1 års fängelse för skattebrott eller bokföringsbrott!
Bara ca 1% av alla brott som allmänheten anmäler, leder till verkligt fängelse, alltså inlåsning. Nästan alla fängelsedomar kortare än 1 år omvandlas till icke-fängelse såsom fotboja eller samhällstjänst.
Hurivida man åker dit som brottsling eller inte, beror nästan bara på huruvida det var en polisman som anmälde ens brott. Nästan alla som anmäls av poliser (t.ex. trafikbrottslingar och smugglare och misstänkta som polisen valt att spana på) döms till riktigt fängelse. Nästan inga andra, inte ens de över 10 000 rånarna i Sverige varje år. Då heter det bara ”brott kan ej styrkas” eller ”spaningsuppslag saknas”.
Och allt detta INNAN brotten ens når åklagaren och de bananmonarkistiska problem som bloggaren tog upp…
Angånde det inbyggda jävet och korruptionen i det svenska rättssystemet skriver signaturen Alex följande i en kommentar på Lars-Erick Forsgrens blogg:
”Det ni kallar jäv är en funktion av den svenska rättskulturen. För att göra karriär som svensk jurist få inflytande måste du ha suttit på Justitiedepartementet samt skrivit utredningar, lagförslag och varit sakkunnig.
Detta leder som ni kan förstå till att svenska högre jurister och domare är extremt konforma mot makten, den som tillsätter dem.
Vidare är den svenska juridiska filosofin kallad rättsrealism av dess skapare Axel Hägerström och hans filosofi värdenihilismen. Rättsrealismen innebär att svenska jurister ska följa lagens bokstav och vad lagstiftaren har menat. Om lagen skulle strida mot grundläggande mänskliga rättigheter eller få orimliga konsekvenser för individen är det inget juristen ska bry sig om.
Det innebär att svenska jurister har både en rätt och skyldighet att utföra vilka order som helst, svenska soldater kan vägra att följa order tex att tortera och mörda civila i krig. Det kan inte en svensk jurist göra, om lagstiftaren bestämmer att en lag fattas och det innebär att civila ska torteras och dödas pga av sin hudfärg är det inte upp till den svenske juristen att göra en bedömning om detta strider mot folkrätten.
Enligt Hägerströms lärjunge och medskapare av den svenska rättsrealismen uttryckte det om grundläggande rättigheter:
”Talet om att en ny lag skulle kunna kränka [rättigheter] är lika meningslös som en papegojas pladder”.”
I sanning går den svenska rättsrötan på djupet.
[...] Bananrepublik. [...]
Kom att tänka på fallet Billy Butt, där han fick tillbringa flera år i fängelse för våldtäkt. Där stod det ord mot ord och en total avsaknad av bevis. Man blir verkligen mörkrädd.
Bra skrivet! Kan bara hålla med.
Du skriver att åklagaren har rätt att besluta om husrannsakningar och häkntning.
Hur hänger det här ihop med TPB-målet till exempel? Den nu jävanklagade domaren utfärdade ju hussrannsakningsorder mot Bahnhof förut.
Har både åklagare och domare rätt att utfärda husrannskningsorder?
Jag kan inte så mycket om svensk rätt och det hela känns lite förvirrande.
Tomas,
Intressant fråga. Det här står på åklagarmyndighetens hemsida:
http://www.aklagare.se/131/Ordlista/Husrannsakan
En undersökning som görs för att söka efter föremål som kan ha betydelse som bevis, eller för att söka efter någon som skall gripas, anhållas eller häktas. Beslut om husrannsakan fattas vanligen av förundersökningsledaren, dvs. av åklagare eller av polis, eller av domstolen.
Räden hos Bahnhof var i princip en intrångsundersökning som kronofogden hade i uppgift att utföra. Polisen gjorde mitt i kronofogdens arbete ett tillslag där de beslagtog servrarna. Bahnhofs VD Jon Karlung har skrivit på Oscar Swartz blog om hur det hela gick till. Det verkar vara klart dock att polisen och möjligtvis domaren begick grova tjänstefel. Om polis, åklagare och domare inte följer lagen så är det kanske en rent akademisk fråga om vad lagen säger.
Jag bör dock påpeka att jag inte är jurist och min juridiska kunskap är begränsad.
Demokrati är inte lätt och är den sämsta statsformen, bortsett från alla andra.
MEN
Demokrati ger oss möjlighet att välja ett flertal inkompetenta i stället för att bli utsatta för ett fåtal korrumperade. Det är bara att välja hur illa man vill ha det, så länge det finns någon demokrati kvar.
I TPB-målet hade tre domare av samma kaliber, hur utbildade de än må vara, knappast dömt på något annat sätt än vad som nu skedde, möjligen snabbare.
http://furnished-aparments-for-rent.onsugar.com/apartments-hotels-Buenos-aires-8903324