Johan Norberg, Sveriges kanske mest prominente liberal har en ny bok ute. Den heter “En perfekt storm – Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världsekonomin” och handlar som titeln antyder om finanskrisen.

Från bokens baksida:

Hur kunde det gå så fruktansvärt fel? Hur kunde lite för entusiastiska bostadsköpare i USA åstadkomma historiens första globala finanskris? Johan Norbergs nya bok ”En perfekt storm” är en berättelse om kortsiktig vinstmaximering och huvudlös röstmaximering, om Wall Street-direktörer och finansmyndigheter, om staten och kapitalet och om dig och mig. Det här är berättelsen om hur vi trasade sönder den globala kapitalismen.

P J Anders Linder skriver i sin söndagskrönika i SvD om boken och intervjuar Norberg. Realtid har publicerat sista kapitlet i boken (för de som vill på förhand veta vem den skyldige var).

Idag lördag 28/3 är det dags för Earth Hour då myndigheter, företag och en hel del privatpersoner kommer att släcka sina lampor i en timme för att visa sitt stöd för klimatfrågan. En tänd glödlampa brukar i serietidningar symbolisera en bra idé och denna liknelse är ytterst passande i detta fall.

Även om man får anta att de flesta som deltar i sådana manifestationer inte har reflekterat över vad de förespråkar utan försöker bara vara politiskt korrekta är det värt att titta närmare på fenomenet. Problemet med Earth Day är inte att det är en meningslös demonstration som inte har någon praktisk effekt utan att den baserar sig på ett djupt rotat människohat. De som talar om energiförbrukning som något ondskefullt visar en önskan om att trycka tillbaks mänskligheten i det förindustriella helvetet där människan levde i total misär. Vår energiförbrukning är vad som gör att vi inte fryser ihjäl, att vi har sjukhus, industri, kommunikation mat och allt annat som står för vårat välstånd.

Sverige är bördig mark för att så dessa idéer till stor grad för att en extrem form av miljötänkande är redan etablerad. Barn i skolan får lära sig att det är människan som är ond och förstör naturen. Ekorrar, bofinkar och vargar är snälla och levde i en idyll tills den onda människan kom och förstörde deras habitat. Ta bort människan och problemet är löst – så lyder uppmaningen.

Det finns naturligtvis flera fundamentala motsägelser i dessa “naturvänners” ideologi. Den som är enklast att se är att de insinuerar att människan inte är del av naturen medans bävrar och bofinkar är det. Som Heinlein påpekade: när en “naturvän” förklarar hur den älskar bäverdammar men hatar dammar byggda av människor så är det dennes hat för människan som lyser igenom (i.e. självhat).

Så är det här med miljö allt bara dumheter? Garanterat inte.  Miljöpåverkan (det som rör människans liv på jorden)  är en sak man måste ha med i den ekonomiska kalkylen. Det är en faktor som länge ignorerats och det är bra att man börjat få upp ögonen för det. Precis som du förväntats att betala för hanteringen av dina hushållssopor – och kan inte bara kasta in dem på grannens tomt, bör också utsläpp hanteras. Det betyder dock inte att man ska lyssna på domedagsprofetior och sträva mot att gå tillbaka till stenåldern.

Miljörörelsen innehåller ett brett spektrum av ideologier och idéer. Tyvärr har de extrema falangerna fått ett enormt inflytande. Istället för att se hur man kan reducera miljöpåverkan som har negativa konsekvenser för människor ser de människan som problemet. Att låta sig ledas av dessa ideologier är att frivilligt bli eskorterad till bödeln. De förespråkar (och det öppet) bävrars och bofinkars välbefinnande på bekostnad av människan. Det är precis vad Earth Day står för – låt oss släcka ner och stänga av det som bär upp vår civilisation.

Jag tänker själv delta i Earth Hour – på mitt eget sätt. Från klockan 20:30 till 21:30 då manifestationen pågår tänker jag sätta upp ett beräkningsjobb på mitt företags superdator (1440 processorer). Jag kommer att låta den räkna på proteinveckling för folding@home projektet som Stanford University håller i. Simulationer av proteinveckling ger djupare förståelse av hur olika sjukdomar fungerar och  är till stor hjälp vid utveckling av ny medicin. En sådan dator som jag tänker använda drar mycket ström. Vi pratar här om ett gäng kilowatt och det kommer garanterat motverka nedsläckningen av åtminstone ett par hundra hushåll.

Om du också vill delta i denna variant av Earth Hour kan du faktiskt göra det med en helt vanlig PC – ingen superdator krävs. Gå till folding@homes hemsida, ladda ner klienten och börja köra klockan 20:30 och en timme framåt.

I media: SVD1, SVD2, DN1, DN2

Socialdemokraterna har kommit med en lösning på den nuvarande ekonomiska krisen: höj skatten. Hur de tänkt detta skulle hjälpa är mera oklart. Sahlin och Östros talar om att de vill att flera unga ska få jobb, att flera ‘gröna’ jobb ska skapas, att ge kommunerna mera pengar, att satsa på flera utbildningsplatser samt att göra om arbetslöshetsförsäkringen.

Denna shoppinglista är helt i linje vad man kommit att förvänta sig av socialdemokraterna de senaste 50 åren. De som trodde att de lärt sig något och att vi skulle få en reformerad socialdemokrati trodde alltså fel. Visserligen handlar detta till stor del att Sahlin nu på många olika sätt försöker att återfå sin väljarbas så man ska kanske inte hoppa till förhastade slutsatser om att detta förslag skulle ha en positiv inverkan på ekonomin.

Den snälla tolkningen är att detta är cyniskt förslag som hon inte tror på men som är tillräckligt populistiskt för att dra in politiska poäng. Mer oroväckande är om hon och andra höga sossar faktiskt tror på det.

Varför kan inte förslaget fungera? För att investeringarna som de förslår inte ens i teorin kan ha någon effekt samtidigt som pengarna som man vill bränna skulle ha använts på betydligt bättre sätt. Den ekonomiska krisen är global och  ett litet exportland som Sverige är både mycket beroende av det internationella läget och kan inte påverka det mycket. Vi är också mycket beroende av externa investeringar i svenska bolag. Ekonomiska kriser är tider då marknaden rensar ut dåliga företag. Det enda sättet för företag att klara sig – och det sätt man får slut på krisen – är genom förbättringar. SAAB håller på att gå i graven inte på grund av att unga har svårt att få jobb, att kommunerna har för lite pengar eller för att de anställda är för lågutbildade. SAAB håller på att gå i graven för att de producerar sämre bilar än konkurrenterna.

Svenska företag måste ha bättre och billigare tjänster att erbjuda. Det är denna effektivisering som skapar både välstånd och jobb. Satsningar på utbildning, arbetslöshetsförsäkring osv. har ingenting med saken att göra. Pengar måste skapas innan de kan förbrukas. Att flytta pengar från en hög till en annan ger ingenting. Att flytta pengar från bra till dåliga investeringar är att förstöra dem – och med dem välstånd och jobb.

Det finns definitivt en sak som staten kan göra för att hjälpa svenskt näringsliv: flytta sig ur vägen. Om man vill att jobb ska skapas ska man ta bort de arbetsmarknadslagar som idag är ett enormt hinder. Avskaffa arbetsgivaravgiften, ta bort skatten på kapitalvinst för att stimulera investeringar etc. Genom att bara sluta störa näringslivet kan staten göra en gigantisk insats för ekonomin, både på kort och lång sikt. Om man vill hjälpa konsumtionssidan finns också en enkel lösning: ta bort momsen.

Det finns dock en annan och till och med mer allvarlig aspekt av det hela. För att ekonomin i en stat ska fungera måste det finnas konsekventa lagar och innanför dessa lagar måste privat egendom respekteras. Om man tar ut godtyckliga skatter med motivationen att “staten behöver pengar” tappar investerare förtroendet för landet. Hur skulle de inte göre det? Skulle du ha dina sparpengar i en bank som tog godtyckliga belopp från ditt sparkonto när den kände att den behövde lite extra cash?

Vi har faktiskt ett praktexempel på en sådan katastrof.   1986 använde staten en engångskatt för att plocka 15 miljarder från pensionsfonder. De motiverade det med att fonderna hade ökat mera än förväntat och att “staten behöver pengar”. Att ta 15 miljarder av pensionsbesparingar lyckades på mycket kort tid få ca 800 miljarder i investeringar att försvinna från landet. Den ekonomiska skadan var så enorm att den var en av de mera prominenta orsakerna till krisen i början av 90-talet.

 “Att inte jobba i kinesisk fabrik” är svaret man garanterat får från arbetarna i sådana fabriker.

DN skriver i en artikel om de hemska förhållandena i kinesiska fabriker som tillverkar produkter till västerländska företag. Det som aldrig frågas i sådana artiklar är varför arbetarna väljer att jobba där. Svaret är mycket enkelt: för att alternativen är värre. Det är frivilliga avtal de har ingått och om de prioriterar arbetsförhållanden över ha det jobb de har och den lön de har kan de alltid sluta.

Man kan höra socialister vråla om “slavarbete” och hur det behövs “solidaritet”. Ok, låt oss spela med. Antag att arbetarna i fabrik A börjar kräva dubbelt så hög lön? Då flyttas produktionen till fabrik B där arbetarna inte kräver det. Arbetarna kan förstås gå ihop och bilda fackföreningar, men detta har tydligen inte hänt. Arbetarna i det socialistiska Kina föredrar tydligen de konkurrensfördelar de får framför samarbete.

Ok, men anta att staten kommer in och sätter minimikrav på arbetsförhållanden, vad händer då? Då väljer de västerländska företagen att flytta sin tillverkning till något annat land. Kambodja har exempelvis ett mera affärsvänligt klimat.  Arbetarna i både fabrik A och fabrik B blir arbetslösa och hamnar därmed i en situation som är värre än de var i.

Alright, men antag istället att Nokia eller Apple bestämmer sig för att självmant höja lönerna i sina fabriker över marknadsvärde. Det som händer då är en rad saker. För det första måste de höja sina priser vilket kommer leda till minskad marknadsandel och minskade intäkter. Detta kommer att resultera i att mindre pengar kan läggas på den verksamhet som faktiskt möjliggör drivandet av företaget (forskning och utveckling). Det kommer också leda till att investerare drar sig till andra företag. Snart måste företaget minska sina tillverkningskostnader eller gå under och vi är tillbaks på ruta ett.

Men antag att exempelvis alla stater i världen gick ihop och tvingade företagen att betala högre löner? För det första skulle vi då verkligen tala om slavarbete – att vissa tvingas med implicit hot om våld från statens håll jobba för andras intressen. För det andra skulle motorn i företagen – den forskning och utveckling som skapare mervärde – ta en stor smäll. Pengar måste skapas innan de förbrukas och om man skadar motorn i denna process blir det mindre åt alla.

Att vara fattig är ingen konst – det räcker med att man gör ingenting. Bara för ett sekel sedan var de rikaste länderna fattiga som dagens U-länder. Det som är värt att förstå är hur rikedom och välstånd uppstår. Det är innovation och handel som står för tillväxt. Utan det skyfflar man bara pengar från en hög till en annan. Globaliseringen är en fantastisk utveckling som leder till ökat välstånd för alla – inklusive de kinesiska arbetarna. Det är sant att de jobbar under vad vi i väst tycker är usla arbetsförhållanden men sant är också att de har det betydligt bättre med fabriken än utan den.

Ett bra exempel på globaliseringens positiva inverkan är Taiwan. På tre generationer har man tack vare internationell handel gått från u-land till i-land. Första generationen var bönder som alltid var på svältningsgränsen. Andra generationen jobbade i fabriker som de ovan nämnda i Kina. Tredje generationen har lika hög levnadsstandard som vi i väst.

Det finns betydligt bättre saker att kritisera när man talar om Kina än dåliga arbetsförhållanden i fabriker. Trots dess flört med marknadsekonomi är Kina fortfarande en kommunistisk diktatur där dissidenter blir kastade i fängelse. Om man vill klaga på affärsverksamheten i landet bör man klaga på den massiva korruptionen och de byråkrater som lever på både den egna befolkningens och företagens bekostnad.