Moderaterna har gjort ett utspel om att ett ”invandrarkontrakt” ska införas där de som vill bosätta sig i Sverige får lova staten trohet och att de ska följa ’svenska värderingar’. Om de bryter mot kontraktet ska deras ‘bidrag ses över’. Detta är ett populistiskt förslag i god sverigedemokratanda som inte skulle ha några praktiska konsekvenser. Hur är det tänkt att man ska kontrollera om kontraktet uppfylls? Menar moderaterna verkligen att de vill bestraffa laglydiga medborgare för att de inte delar vissa moderata(?) värderingar? Vad är ’svenska värderingar’? Och så vidare.

Problem med vissa invandrargrupper i Sverige och Europa i största allmänhet kan spåras till en enda sak: bidragssystemet. Det finns stora ekonomiska olikheter i världen. Om man kan få ett bättre liv genom att förflytta sig från land A till land B så gör folk det. Folk har också en tendens att gruppera sig efter kultur och ekonomi. När större grupper av människor från land A bosätter sig i land B brukar de bilda egna enklaver. Detta gäller allt från västerlänningar i f.d. kolonier som bosätter sig i isolerade vita områden till irakier som bosätter sig i förorterna i Stockholm. Problem mellan de inflyttade och lokalbefolkningen uppstår om grupperna inte interagerar. I fallet Europa handlar det mestadels om lågutbildade invandrare från icke-europeiska länder som sitter isolerade ute i förorterna. Med diverse former av bidrag kan de leva ett ganska så gott liv (bättre än i deras ursprungsland) och genom krångliga arbetsmarknadsregler hålls borta från arbetsmarknaden. Det är inte konstigt att det blir problem.

Så vad är lösningen? För det första borde bidragen slopas. Att låta en grupp individer helt leva på andra individers bekostnad är både oetiskt och kontraproduktivt. Dessutom skapar bidragen det samhällsproblem med invandrarghetton. I USA, som har betydligt mer icke-västerländska invandrare än Europa har de inte några liknande problem. Det beror helt enkelt på att man som invandrare i USA måste jobba för att överleva och där med kommer ut på arbetsmarknaden och börjar umgås med ‘vanliga’ Amerikaner. Möjlighet till isolation finns inte, men däremot möjlighet till arbete.

Nummer två är att arbetsmarknadsregler måste ändras. Genom sin iver för påtvingad jämställdhet har den svenska staten effektivt diskriminerat mot lågutbildade. Istället för att ha möjlighet till att jobba med sysslor inom servicesektorn tvingas de leva på bidrag. Detta förakt för vissa mycket nödvändiga och eftertraktade jobb skadar inte bara de grupper som nekas sysselsättning utan även många andra. Hur mycket tid och specialiserad kompetens faller inte bort då högutbildade specialister halvinkompetent får leka städare, byggare och sekreterare – bara för att regleringarna av arbetsmarknaden omöjliggör för specialiserad arbetskraft inom de områdena? Det är inget fel på att vara städare – man utför en service och får betalt för den. Det är fel att leva på bidrag – då lever man enbart på någon annans bekostnad. 

De invandrargrupper som har integreringssvårigheter hamnar helt i kategorin lågutbildade – alltså de som skulle kunna utföra de jobb som staten gjort sitt bästa för att avskaffa. Högutbildade invandrare är aldrig något problem – tvärt om, högutbildade individer oavsett nationallitet är alltid ett värdefullt tillskott.

Slutligen bör man öppna gränserna helt. Utan bidragen kommer de som flyttar in vara människor som kan leva genom att arbeta – det vill säga att de har något av värde att bidra med. Självklart behöver de följa svenska lagar som vilken medborgare som helst, men med realistisk möjlighet till jobb och utan isolering finns det ingen anledning alls att tro att det skulle bli några besvär. Det finns ingen anledning att diskriminera på nationell bas.

Hur är det med flyktingar då? Bara för att du har råkat ut för en olycka betyder inte att du har automatiskt rätt att kräva att någon annan gör uppoffringar för din skull. Dock vill många frivilligt hjälpa till när de ser en olycksdrabbad. Med öppna gränser i kombination med frivilliga hjälporganisationer finns inga hinder för att tillfällig hjälp ska ges människor som flytt sina ursprungsländer på grund av krig eller liknande. När någon blivit orättvist behandlad finns det många som vill hjälpa till och dessa resurser kan man använda för att hjälpa flyktingar att få en ny start i livet. Det innebär dock inte bidrag och arbetslöshet utan någon tidsbegränsning.

Grundregeln är enkel: Behandla människor som individer med lika (negativa) rättigheter.

Tags: arbetsmarknad, invandring, politik

This entry was posted on söndag, november 23rd, 2008 at 12:30 and is filed under ekonomi, politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.