[...] exempel kan man nämna den stora depressionen (ca 1929-1945). Efter börskraschen 1929 (se Guldålderns slut och Den första finanskrisen) infördes Smoot-Hawley Tariff Act i USA 1930. Den satte upp [...]

[...] Guldålderns slut | Konsonans [...]

Får jag lov att komma med ett enkelt påpekande här?

Nämligen att om inflationen gör varor dyrare, betyder det inte att varorna ökat i värde. Utan just precis att pengarna minskat i värde.

[...] Börsnedgången 1907 var betydligt värre än vad vi sett 2008. New York börsen hade fallit mer än 50% i början av krisen. Ett år senare hade den helt återhämtat sig. En del dåliga banker hade gått i konkurs och de mera solida bankerna hade tagit över deras tillgångar och kunder. USA:s ekonomi var starkare än den någonsin varit. J.P. Morgan och de andra investerarna hyllades först som hjältar. Senare började dock folk säga att det var orimligt att hela ekonomin skulle ligga i händerna på ett par über-rika individer. Som ett resultat av detta skapades Federal Reserve – USA:s centralbank. Den satte igång direkt med att orsaka 1929 års börskatastrof och följande depression, men det är en annan historia (se Guldålderns slut). [...]

Då de flesta stater kämpar med att hålla inflation nere är det på den punkten du tar upp väldigt liten skillnad mot det vi har idag. Skillnaden ligger i hur man bestämmer mängden pengar – om det är baserat på det man har eller på det man hoppas att man kanske ska ha imorgon.