Vad är rättvisa?
finanskrisen och i största politiska allmänhet. Man inser snabbt att Sverige, nuvarande regering till trots, är ett högst socialdemokratiskt land. Detta kan man se direkt på att de flesta svenskar direkt och omedvetet likställer jämlikhet och rättvisa. Det sitter i ryggmärgen på något sätt och det är kanske inte så överraskande då man har fått höra det från dagis och uppåt.Påståendet att rättvisa och jämlikhet är samma sak är inte nödvändigtvis fel, men det är i den vanliga användningen av begreppen ett specialfall då de båda begreppen råkar sammanfalla.
I grund och botten är dock rättvisa och jämlikhet två olika begrepp – vilket jag hoppas visa med ett par exempel. (Dessa exempel är mycket enkla och enbart till för att visa på den semantiska skillnaden mellan de två begreppen):
Lisa och Pelle går ut i skogen och plockar äpplen. Lisa plockar 4 äpplen och Pelle plockar 2 äpplen och deras kompis Göran plockar inga alls för han ville inte följa med och plocka äpplen.
Rättvist:
Lisa får behålla sina 4 äpplen, Pelle sina 2 och Göran får inga då han inte var med. Det är rättvist då äpplena skaffats på ett legitimt sätt och inga rättigheter har kränkts.Jämlikt:
Lisa, Pelle och Göran får två äpplen var.
Rättvis jämlikhet och jämlik rättvisa
Det jämlika kan vara rättvist om Lisa och Pelle går med på att dela upp äpplena mellan alla tre. Då har ingens rättigheter kränkts.
Jämlikheten ligger i grund för rättvisan i den mening att den baserar sig på principen att alla människor har lika rättigheter. Lisa, Pelle och Göran är i den meningen jämlika att de har lika rättighet att gå ut i skogen och plocka äpplen och de har lika rättighet att behålla de äpplen de plockat.
Om Göran drar fram en pistol och tvingar på fördelningen är det fortfarande jämlikt men inte rättvist. Detta betyder att trots allt att de inte hade lika rättigheter – han tog sig rättigheten att ta och de hade en skyldighet att ge.
Slutsatsen man kan dra är att rättvis jämlikhet kan enbart existera på frivillig basis – det vill säga att man inte tvingar fram jämlikheten. Om man med tvång utjämnar finns inte den fundamentala jämlikheten i rättigheter kvar.
Blandekonomi
Hur ser en kombination ut då när man gör en kompromiss mellan rättvisa och jämlikhet? För det första får man ett system som varken är rättvist eller jämlikt. I praktiken är det så en normal västerländsk socialliberal/socialdemokratisk blandekonomi fungerar (i något parodisk form):
Lisa plockar 3 äpplen (pga fackliga och andra regler får hon inte jobba mer).
Pelle jobbar i den offentliga sektorn med äppelfördelning.
Göran går på komvuxkurs i folkdans.
Lisa betalar 50% skatt, dvs hon får 1.5 äpplen. Pelle får ett äpple för sitt jobb i den offentliga sektorn. Två tredjedelars äpple går till administrativa kostnader och komvuxkurser. Göran får 1/3 äpple i studiebidrag och/eller socialbidrag. Regler som Pelle i rollen av stat och fackförening satt upp förhindrar Lisa att plocka mer än 3 äpplen om dagen.
Myten om nollsummespel
Exemplen med äppelplockningen är grovt missvisande på i en aspekt och det är att de representerar ett nollsummespel. Verkligheten är dock annorlunda då produktivitet är dynamisk och med en fri marknad växer den dramatiskt över tid, så det kan vara interessant att titta på praktiska effekter av ett rättvist men ej redistributivt jämlikt system (den fria marknaden), även om det glider in något på ekonomi och politik – vilket inte är det primära syftet här:
Från år 1 till 1820 hade medelinkomsten för genomsnittsmänniskan ökat med 50%. Tack vare de fria marknadena så har från år 1820 till idag medelinkomsten ökat med 900%. Detta medel inkluderar tredje världen – vi har alla blivit rikare. För västvärlden handlar det om mer än en faktor 20. Dessa siffror om än imponerandede visar bara en liten bit av förbättringarna. Som exempel kan man nämna att 1870 hade vi i medel två timmars fritid per varje timme arbete – idag ligger siffran på åtta timmar.
För att inte nämna de tekniska innovationerna vi har tillgång till. Den rikaste renässansfursten hade inte tillgång till något så enkelt som ordentlig tandvård än mindre iPods, internet, tvättmaskiner och färska frukter på vintern. För en intressant och rolig genomgång av de fantastiska förbättringar som har skett tack vara den fria marknaden se Johan Norbergs bok ”När människan skapada världen”.
Detta var dock bara en parentes för att ge ett par exempel hur en marknadsekonomi inte är ett nollsummespel för den uppmuntrar förbättringar i produktiviteten. Den vidare poängen ligger i att ett rättvist, snarare än jämlikt system har stora praktiska fördelar.
Utjämning, till skillnad från produktivitet är ett nollsummespel. Du tar från en grupp och ger till en annan (plus något för administrativa kostnader förstås). Från ett praktiskt perspektiv ligger den största skadan i att du flyttar kapital från företag och individer som skulle kunna använda kapitalet till att öka produktiviteten så det är inte bara kapitalet som försvinner utan man förlorar den ökning i produktivitet som man hade fått om kapitalet hade varit rätt investerat.
Slutsatser
Rättvisa och jämlikhet är semantiskt skilda begrepp. Jämlikhet i redistributiv mening underbygger oundvikligen jämlikheten med avseende på rättigheter. Ett rättvist system är inte bara etiskt och logiskt konsekvent utan har praktiska fördelar i formen av en ständigt förbättrad produktivitet. En fri oreglerad marknad är ett exempel på ett rättvist system. Det är ett jämlikt system i den mening att alla inblandade har lika rättigheter, men är inte det i redistributiv mening (där vinsterna med tvång omfördelas).
–Luka
Naiviteten hos nyliberaler idag kan endast matchas av den hos fullfjädrade kommunister. Man gör till och med samma fel som kommunisterna, man har bara ersatt Staten med den underbara Marknaden som kommer lösa alla problem, en etik som är lika svartvit, simplistisk och stel som kommunisternas, och en bild av människan som har ungefär lika lite med verkligheten att göra som kommunisternas.
Jag hoppas för din skull att det här var en gigantisk förenkling i syfte att illustrera, men man blir inte direkt hoppfull av formuleringarna.
Man kan tex notera att tillväxten över lång tid har varit likartad i västvärlden, trots signifikanta skillnader i systemen. Dom fantastiska dynamiska effekterna av en friare marknad är inte direkt övertygande i förhållande till dom mer reglerade ekonomierna. Någon fri marknad har för övrigt inte existerat under 1900-talet, det är reglerade marknader som ligger bakom precis all den tillväxt som skett.
Vet du… Där ute finns en värld vars komplexitet du bara snuddat vid. Om du har lite hjärna och är tillräckligt öppen så kommer du efterhand att inse att det du presenterar här är bara är ett litet fragment, att samhällsdynamiken, samhället och moralen kräver saker som en fri marknad inte kan leverera.
Jo, det primära syftet med äppelhistorien var att på ett så enkelt sätt som möjligt visa på den semantiska skillnaden mellan jämlikhet och rättvisa. Ren epistemologi alltså och inte primärt som något politiskt inlägg.
Du har också rätt att det inte har existerat någon riktig fri laissez-faire marknad i världen sen början av 1900-talet. Det syns tydligt i statistiken. Du kan titta på vilken tidsperiod som helst och du kan se att en liberal ekonomisk politik är starkt korrelerad med tillväxt. Om man exempelvis tittar på Sverige kan man exempelvis se att de flesta av våra stora industrier grundades under laissez-faire perioden som kan sägas ha varit från 1880-1914. Men den tog inte slut där. 1950, alltså långt in i det socialdemokratiska Sverige låg svenska skattesatser långt under vad exempelvis amerikanska gör idag. Under 1970-talet nåddes ett maximum i den socialistiska riktningen och mycket riktigt kan man se att tillväxten minskade och vi hade en period på ca 15-20 år då inga större företag grundades. I slutet av 80-talet fick vi betala för denna period. Under 90-talet liberaliserades ekonomin i hela världen, inklusive Sverige och det gav ordentliga resultat. Sverige är hyfsat företagsvänligt fortfarande – vilket jag kan intyga som företagare. Långt ifrån perfekt, men hyfsat. Det är konsumenten som istället till hög grad stå för skattenotan. Höga inkomstskatter och sen självklart den 25% momsen.
Vi har i västvärlden haft en eller annan form av blandekonomi ganska så länge. USA som brukar ses som den stora kapitaliststaten är inte så skilt från Europa som man kan tro. Man får leta lite noggrannare efter exempel, men Irland skulle vara ett sådant. Från 1986 till 2006 gick Irland från 9000 USD/capita (PPP) till 26 000 USD/capita. Under samma period gick Sverige från 16 000 USD/capita till 23 000 USD/capita. Irland =>2.9x Sverige =>1.4x, dvs de har haft mer än dubbla tillväxten.
Du har förstås helt rätt om att ekonomin och samhället är ytterst komplexa, men det är just det som är marknadsliberalens huvudargument. Poängen är att man kan inte med enkla regler förutspå hur ett sådant komplext system fungerar. Av den anledningen så vill man inte ha enkla regler som politiker (som är lika okunniga om komplexa dynamiska system som alla andra) hittat på för att försöka styra ekonomin. Det är för komplext och för dynamiskt. Istället för fixa regler krävs en algoritm – en optimeringsalgoritm för att vara specifik. Denna algoritm söker att dynamiskt och adaptivt maximera en värdefunktion som man skulle säga på fackspråk. (Jag jobbar annars med komplexa adaptiva system så jag har visst professionellt intresse i den här frågan). Det är vad den fria marknaden är. Det är inget magiskt recept, men det är ett recept – en algoritm. Den är robust (okänslig för brus) och riktar in sig mot det globala maximumet av värdefunktionen (betyder helt enkelt att den inte fastnar i lokala maxima – dvs att den inte låser sig i en grop som råkar komma i värdefunktionen).
Denna algoritm har många likheter men också en del skillnader med en naturlig välkänd optimeringsalgoritm – nämligen evolution. Precis som i fallet med evolution är alla effekter av den fria marknaden inte alls bra på kort sikt, men utomordentligt bra på längre sikt.
Detta var en beskrivning varför den fria marknaden fungerar, men det är inte ett nyliberalt argument för den.
Det liberala argumentet för den fria marknaden är inte ekonomiskt utan moraliskt. Det handlar kort och gott om att man inte får bruka våld proaktivt mot sina medmänniskor. I ekonomiska sammanhang betyder det att vuxna människor får fritt handla med varandra efter vilja och bästa förmåga utan att någon med våld eller hot om våld får tvinga dem att agera annorlunda. Det betyder att alla individer är jämlika i det att de har samma rättigheter. Då pratar vi liberaler om negativa rättigheter – det vill säga frihet från tvång. Socialliberaler pratar ofta om positiva rättigheter – exempelvis ‘rätten till jobb’, ‘rätten till utbildning’ etc Klassiska liberaler eller nyliberaler som det kallas nu för tiden förkastar detta då det oundvikligen leder till brott mot de negativa rättigheterna (”Rätten till jobb” exempelvis säger då att någon annan har en skyldighet att ge dig ett jobb och där med kränks dennes individuella rättigheter och idén om att människor har lika rättigheter förstörs).
Hur som helst, det här börjar bli för långt – sensmoralen är att nyliberalismen står primärt på en etisk princip. Denna princip leder till en fri marknad som faktiskt visat sig vara ett mycket effektivt ekonomiskt verktyg.
Beskrivningen av blandekonomin var helt underbar, tack för den.
Till ”Karl” kan man väl bara säga att marknaden inte har ett bestämt mål. Den är bara ett ramverk, inget medel för att uppnå något slutstadium. Att latmaskar och parasiter går under på en fri marknad är inget problem, det är bara rättvist. Den som vill klara sig måste alltid arbeta, och den som arbetar har givetvis rätt till det han själv skapar, vilket också inkluderar rätten att dela ut det till andra. Rätten som aldrig kan existera är den att dela ut ANDRAS resurser efter eget tyckande. Där står marknaden som garant för att sådant inte sker, till skillnad från bland- eller planekonomin som bygger på principen att slaveri är bra.
Och dessutom: att den fria marknaden fungerar bäst beror på att den är mest rimlig, mest logisk och mest mänsklig. Den utgår ifrån det faktum att resurser MÅSTE skapas innan de kan förbrukas eller omfördelas, medan den socialistiska ekonomin utgår från att resurser finns och bara kan omfördelas godtyckligt. Det är en felaktig moral, eftersom den bygger på felaktiga antaganden, och felaktiga antaganden leder alltid till dåliga resultat.