Rent maktmissbruk
DN skriver om hur riksbankens anställda har varit mycket omtänksamma mot sig själva och använt skattebetalarnas pengar till att ge personalen ränterabatt. Totalt har de anställda lånat 270 miljoner kronor och betalar i genomsnitt 2,69% i ränta (när marknadsräntan som icke-riksbanksanställda får är ca 6.6%). Ett trettiotal anställda har en ränta på 0.75% på sina bostadslån.
För att konkretisera detta så blir kostnaden för att köpa en bostadsrätt för 2 miljoner då 1250 kr i månaden.
När bankdirektörer får bonusar för kortsiktiga investeringar och fallskärmsavtal när de på lång sikt gör bort sig är det i grund och botten investerarnas eget fel om de förlorar sina pengar. Kort sagt, att se kvartalsrapporten som helig och helårsrapporten som en oviktig avlägsen framtid är inte i alla lägen det smartaste man kan göra. De som investerar i ett sådant bolag får skylla sig själva när de förlorar sina pengar. Det är deras egna pengar och de har lika mycket rätt att bränna dem på dåliga investeringar som att gå på kasino och förlora dem. Småspararna och vanliga låntagare är i liknande position – man kan välja vilken bank man ska ha sina pengar i och vilken bank man lånar ifrån. Det finns gott om mindre banker i Sverige som varken gjort dåliga kortsiktiga investeringar eller belönat högt risktagande med bonusar. Så långt allting gott – folk får investera sina pengar hur de vill, ta vilka risker de vill och sedan ta konsekvenserna av sina val.
När staten med skattepengar går in och räddar dåliga kommersiella banker eller när riskbanken ger förmånliga lån till sina anställda är dock situationen mycket annorlunda. Då använder de pengar som inte är deras egna utan som tagits med tvång. Det betyder helt enkelt att en grupp av individer tvingas att jobba för att andra individer ska få trevliga bostadslån eller fallskärmsavtal. För det senare finns ett botemedel och det är att se till när staten ”räddar” en bank att man ser det som en investering – och att investeraren ställer krav på att bonusar och fallskärmsavtal avskaffas om banken vill få investeringen. Det är långt ifrån bra, då det handlar om att tvinga skattebetalare att investera i bankerna – det handlar fortfarande om att med statens våldsmonopol ta pengar ifrån medborgarna som medborgarna annars hade investerat på ett annat sätt.
Men, riskbankens utdelning av rabatterade lån till anställda är ett snäpp värre för den illustrerar så direkt hur en grupp av medborgare lever på en annan grupps bekostnad. När så en riksbanksanställd får ca 9000 kr i månaden rabatt på sitt lån är det någon annan som är dömd till tvångsarbete för att tjäna ihop de pengarna. Dessa 9000 kr motsvarar exempelvis 90 timmar arbete för en kassörska i en livsmedelsbutik.
Vissa uttrycker indignation över att det är gemensamma pengar som används för att främja visa individers ekonomiska intresse. Det är betydligt värre än så då det inte är gemensamma pengar det handlar om. Skattepengar uppstår inte magiskt utan tas från individuella medborgare utan att de har något val i frågan. När en kassörska tvingas att ge en tredjedel av sina pengar i skatt betyder det att hon tvångsarbetar 2 timmar och 24 minuter om dagen på ett 8-timmars arbetspass. Att dessa pengar används delvis till hennes fördel i formen av sjukvård, utbildning etc. är ett mycket dåligt argument. Det är som att säga att slavar på 1800-talet i amerikanska södern inte var slavar då de fick mat och husrum. Situationen förbättras förstås inte av att om denna kassörska skulle starta en egen butik och där med öka produktiviteten och skapa jobb så skulle hennes tvångsarbete förlängas varje dag.
[...] som bloggat om bankchefs-skandalen: Tobias Lindquist, Konsonans, Annarkia och Arvid [...]
”Tvångsarbetet” innebär med ditt resonemang att man tvingas betala till vissa saker, som bestäms av våra demokratiskt valda ledare.
Med din idé skulle man istället för detta ”tvångsarbete” välja att ”frivilligt” arbeta för en mängd olika privata företag. Med ledare som ej är demokratiskt valda och saknar intresse av att förbättra samhället i stort. Med ditt resonemang kan dessa ledare liknas vid dem i forna Sovjet. Punkt.
Det frivilliga arbetet baserar sig på att både den anställda och arbetsgivaren är överrens. Det handlar helt enkelt om frivilligt samarbete mellan vuxna människor. ”Samhället i stort” är ett begrepp som saknar betydelse – det handlar om individer i slutändan som kan men behöver inte ha samma mål och intressen i livet.
Demokrati i formen av majoritetsvälde är inget vidare argument. För individen spelar det liten roll om det är en diktator eller grannarna som tar sig rätten att bestämma över den. Det är inte mer frihet för att en större grupp av människor förtrycker en individ än om det är en individ som förtrycker en annan.
På investera pengar så kan ni läsa mer om att investera pengar, där hittar ni information om tex råvaror och mycket annat.