Det Amerikanska representanthuset har i slutändan tyvärr godkänt den $700-miljarderssubventionen av dåligt skötta företag. Visserligen var det till stor grad regleringarna som staten lagt ut som ledde till att investmentbankerna skötte sina affärer på det sätt de gjorde men det ser inte ut som om de har lärt sig av den läxan. Istället blir det mer reglering och subventioner av dåligt skötta företag. Dessa subventioner ska då betalas av skattebetalarna och de företag som inte misskött sig. Kort sagt signalen som skickas ut är att istället för att kompetent driva sitt företag och tjäna pengar genom att erbjuda de bästa tjänsterna till det lägsta priset lönar det sig istället att ha lobbyister i Washington som ser till att fördelaktiga lagar passeras så att man kan behålla vinsterna och dumpa över förlusterna på någon annan.

Men har det inte gått så långt att det behövs ett räddningspaket för att hela ekonomin inte ska haverera? Jo, det behövs radikala åtgärder – men inte av den typ som ledde till den här situationen i första hand.

Vad kan göras istället?  Här är ett par exempel:

1. Ta bort de regleringar som har gjort så mycket skada.  
   -Till att börja med ta bort de lagar som tvingar banker att låna ut pengar till låginkomsttagare under marknadsränta. Detta ledde till sub-prime lånen.

    -Ta bort ’fair value accounting’ lagarna som tvingar bolåneinstituten att värdera sina säkerheter som om de hade varit på marknaden – även om de inte är det eller det inte finns någon marknad att tala om. Detta har kanske mer än något annat bidragit till instabiliteten på marknaden och som leder till panikdumpning av priser.  

   -Ta bort alla statliga garantier på räddning av banker. Om de inte riskerar att gå i konkurs kommer de ta vansinniga risker då de inte har något att förlora.

2. Avskaffa företagsskatten. Detta kommer att ge ett tillskott i likviditeten som bra fungerande företag kommer att kunna utnyttja. Detta skulle ge bankerna den likviditet som behövs utan att dåliga banker belönades. Det skulle bli sina egna pengar de behöll istället för att de samlades ihop till en gemensam pott och delades ut till de sämsta företagen med de bästa politiska kontakterna.
    
3. Stycka upp och sälj ut Fannie Mae och Freddie Mac. De är en av huvudbovarna till finanskrisen då de med statliga subventioner pressade ner räntan långt under marknadsnivå och därmed fick folk att köpa hus de inte hade råd med. Samtidigt så tvingade de andra banker att följa deras exempel.
    
4. Lägg band på Federal Reserve och deras möjlighet att ändra styrräntan. Avskaffa Federal Reserve om möjligt då det är en organisation som på ett inkompetent sätt försökt få marknaden att fungera som politikerna vill. Ge upp. Marknaden är extremt komplex och känslig och de mest kompetenta ekonomerna i världen kan inte förutspå hur yttre randvillkor kommer att påverka den. Det är rent vansinne att tro att man med trivial politisk reglering kan kontrollera hur den kommer att bete sig i framtiden.
    
5. Bind valutan till guld eller något ekvivalent som har et objektivt marknadsvärde. Grunden till de flesta finansiella problemen vi ser idag har sin historiska rot i när man övergav myntfoten och gick över till fiatvaluta. Fiatvalutan är politiska pengar till skillnad från myntfoten som representerar ett faktiskt marknadsvärde. Den förra kan och har utnyttjats av både stater och banker att bygga luftslott av valutan.

Det här är bara ett par exempel, men de illustrerar i vilken riktning man borde gå. När man gjort något fel löser man det inte till att göra ännu mer fel på samma sätt.

Det enda den här ”räddningen” av bankerna innebär är att man fortsätter modellen där företag belönas för politiska kontakter och inkompetens och bestraffas för kompetens. Om man seriöst vill fixa systemet så måste man tänka om. Annars kommer vi vara i samma situation om 10 år med en ännu värre finanskris.

En tragikomsik punkt i subventionsplanen är att skatteavdrag ska ges till företag som sysslar med förnyelsebara energikällor. Miljövänlig el i all ära, men vad har det med finanskrisen att göra? Det är bara ett typexempel i vilka trafikstråk man rör sig i statlig reglering. Någon för tillfället starkt grupp av politiker fick antagligen in det mot hot om att de skulle rösta ner hela förslaget om det inte kom med. 

–Luka

Andra om finanskrisen: DN, SVD, Aftonbladet, BBC

Nattens debatt mellan Joe Biden (Demokrat) och Sarah Palin (Republikan) kan sammanfattas som oärlig, ytlig och vulgär. Även om innehållet inte hade varit katastrof gjorde Palins uppförande det pinsamt att titta på debatten. Hon uppförde sig som en karikatyr av en karikatyr av en ytlig, outbildad amerikans hemmafru. Hon var värre än den värsta stereotyp en amerikahatande vänsteraktivist hade kunnat hitta på.  Här är en sammanfattning av de viktigaste momenten i debatten:

Finanskrisen

De som här i Sverige kritiserat det giriga kapitalistiska USA borde ha känt sig som hemma. Kandidaterna försökte överbevisa varandra om vem som ville ha mer reglering i finanssektorn. Inte ett ord om de regleringar som ledde till krisen. Palin hade till och med mage att säga att bankerna lurade folk att ta lån som de inte klarade av. Detta efter the community reinvestment act som tvingade bankerna att ge ut icke-marknadsmässiga lån till låginkomsttagare. Biden nämnde att det behövdes reglering som såg till att bankerna hade täckning för de lån som ges ut – detta efter the Glass-Steagall Act som förbjöd investmentbanker att ta inlåning. Ingen av dem nämnde förstås att det var statliga subventioner till Fannie Mae and Freddie Mac som pressade ner räntorna till under marknadsvärde. Och ingenstans hördes det att det var Federal Reserve som pressade ner räntan från 6.5% till 1% för att rädda dåliga IT-företag som tog för stora lån under bubblan.

De båda kandidaterna skrek sig nästan hesa att rovdjuren på wall street måste övervakas och kontrolleras – utan att nämna ‘fair value accounting’ lagarna som kom till efter Enronskandalen och som innebar att bankernas säkerheter måste vid varje balansräkning värderas till uppskattat marknadsvärde. Detta även då säkerheterna inte låg ute på marknaden eller att det fanns en marknad.

Kort sagt det är att förvänta att mer reglering kommer införas som onekligen som i tidigare fall kommer leda till nästa kris då man kan skrika sig hes på den fria marknadens misslyckande.

Skatter och företagande

Biden skulle göra en svensk socialdemokrat stolt. Det var klasskamp – det var rättvist att man skulle ta från de rika och ge det till de fattiga. Palin fick in en poäng – vilket var den enda under debatten – att småföretagen skulle beskattas hårt under Obamas plan och där med skulle det minska antalet jobb. Sedan började de överbevisa varandra om vem som skulle beskatta storbolagen mer. Jobben hade de tydligen glömt bort. De diskuterade bensinpriserna och hur katastrofalt höga de var för att sedan tävla om vem som skulle beskatta och sätta mest regleringar på Exxon-Mobil. De tycks ha glömt bort bensinen och vem som skulle producera den efter att de förstört de där onda oljebolagen.

Samkönat äktenskap

Både Palin och Biden försäkrade om att de var emot äktenskap för homosexuella. Biden lovade dock att de skulle få samma medborgerliga rättigheter. Palin menade att hon var ‘tolerant’ men ville inte förklara mer och såg ut som hon ätit något illasmakande. Hur mycket kommer amerikanarna inte skämmas för det här om 50 år. Om man byter ut ‘homosexuella’ mot ’svarta’ så kan man få en idé.

Utrikespolitik

Hyfsat ointressant innehåll men Biden är betydligt mer kunnig på området och svarar på moderatorns frågor. Palin framstår så ytlig som hon antagligen är och svarar med lite slogans här och var.

Sammanfattning

Som en liberal vill man lägga sig på golvet och gråta. Det är svårt att förlika sig med att en av dessa två kommer att bli amerikansk vicepresident:

Obama & Biden är de facto sossar med siktet på att förstatliga allt de ser och förstöra den fria marknaden. Jag kommer ihåg ett tal från Obama som han höll för studenter och där han menade att de inte skulle vara frestade av att gå och jobba i företag för sin egen vinnigs skull utan att det rätta var att ideelt hjälpa sin community. Det framstod klart att han tyckte att altruistisk public service var det enda moraliska valet. Även i demokraternas läger är han företagsfientlig. Bill Clinton exempelvis var betydligt mer marknadsliberal än Obama. Den senare kan också anses vara en globaliseringsmotståndare – han förespråkar straffskatter på företag som outsourcar jobb utomlands. 

McCain & Palin är inte bättre. De representerar en högerpolitik av typen nation – batong – kyrka. McCain pratar mest om patriotism och hur att uppoffra sig för nationen (i.e. staten) är det finaste man kan göra. I en debatt med Mitt Romney, nämnde den senare att han hade varit en fragångsrik företagsledare. McCain snäste åt honom med hat att han, McCain hade minsann aldrig tjänat några pengar utan gjort allt i sitt liv av patriotism. Det vill säga McCain är ovanligt företagsfientlig för att vara republikan. Hans sämre hälft, Palin är en religiös fanatiker som det verkar tror att dinosaurier gick på jorden för 4000 år sedan. Hon är exceptionellt ytlig, okunnig och saknar kvalifikationer.

Så, från en liberal synpunkt kunde det knappast vara värre kandidater. Det blir katastrof oavsett.

Andra om debatten:
DN, DN2, SVD1, SVD2, SVD3 Expressen, 

I ett något överraskande utfall för att vara från Timbro gick Roland Poirier Martinsson (RPM) till anfall mot nyliberalismen och anklagade den för att vara utopistisk och att ignorera alla andra värden i samhället än de ekonomiska. Flera nyliberaler svarade på detta och pekade ut fel i RPMs påståenden och resonemang. Johan Norbergs svar i newsmill är mycket läsvärt. RPM svarade åter med en rad påståenden och Johan Norberg har lovat att snart svara. Så projektet att utbilda RPM om vad liberalism innebär sköts redan av andra.

Av denna anledning tänker jag inte kommentera mycket om vad RPM säger om liberalismen utan att renodla vad hans högerkonservativa syn på samhället har som slutgiltigt argument. Hans argument är inte unikt utan det delas av andra ideologier, exempelvis socialismen.

Roland Poirier Martinsson argumenterar att det finns värden i samhället som är viktigare än den renodlade ekonomin. Han säger att politikens roll är att främja värden som exempelvis familjen, församlingen, föreningen, företaget och folkrörelsen. Det kan låta rimligt först, men observera att han utelämnar det implicita och oundvikliga: med tvångsmedel. 

Det reduceras till samma sak vare sig han är högerkonservativ eller socialist – han vill bruka våld eller hot om våld för att tvinga andra att acceptera hans ideal och hans värderingar. Det spelar ingen roll om han vill använda staten för att främja familjedygden eller proletariatets frigörelse kommer det i slutändan till att handla om att tvinga sina medmänniskor att gå emot sin egen övertygelse.

Naturligtvis tänker inte RPM i de banorna och ryggar troligtvis tillbaks vid tanken om faktiskt våld. Hans resonemang är att familjens dygd (hans val av ord) är för honom högt värderad och en bra egenskap, så det är bra om staten uppmuntrar den. Uppmuntrar låter trevligare än tvingar, men det är i detta fall samma sak. Den unika egenskap som staten har är våldsmonopolet. Om staten använder det proaktivt och i andra  syften än att försvara medborgarnas individuella rättigheter handlar det om en förbrytelse mot dessa rättigheter. Det handlar då enbart om att med våldsmonopolets hjälp tvinga en eller flera individer att lyda en eller flera andra individer. 

Misstaget som RPM och hans liktänkande är att de tror sig ha en bild av det optimala samhället och den optimala medborgaren. Det är därför särdeles komiskt att han anklagar nyliberalerna att vara utopistiska. När du är säker på vad som är bra egenskaper och hur folk borde bete sig är det ett mycket litet steg till att anse att det enda som står i vägen är individer som inte har förstått eller inte vill förstå vad som är bäst för dem. Det är så man går från ”Frihet, Jämlikhet och Broderskap” till giljotinen.

Jag tror förvisso att RPM inte skulle vilja giljotinera sina meningsmotståndare men när han menar att statens våldsmonopol ska användas mot oskyldiga medborgare hamnar han i en liknande kategori, om än i mildare form. Faktum kvarstår dock att han och andra som han vill ta sig rätten att använda våld eller hot om våld mot sina medmänniskor för att få dem att böja sig för deras politiska ideal. Det slutgiltiga argumentet som de framför är: Lyd eller så får du på käften.