Ideologisk schizofreni
Fredrik Braconier skriver i SVD att statens bankpaket är ett ideologiskt jordskred för den borgerliga regeringen och att nyliberala idéer nu ”åtminstone temporärt kastats på sophögen”. Detta är en lika vanlig som i sak felaktig åsikt som har upprepats från olika håll sedan finanskrisens början. För att reda ut hur det ligger till bör följande frågor besvaras:
- Var står politikerna ideologiskt och vad gör de praktiskt?
- Hur uppstod finanskrisen och vem bär ansvaret?
Ta exemplet med riksbanken. Att vilja ha en centralbank och att förespråka en fri marknad är en motsägelse. Massiva statliga lån som pumpas ut till marknaden till en ränta som politiskt kontrollerade byråkrater bestämmer är så långt från en fri marknad man kan komma. Sverige är förstås inte unikt och den amerikanska centralbanken Federal Reserve (The Fed) är ett bra exempel. Förre fed-chefen Alan Greenspan var så ideologiskt nyliberal man kan bli. Han var alltid en stark förespråkare av den fria marknaden och till och med en f.d. lärjunge hos Ayn Rand. Mer nyliberal kan man knappast bli. Ändå ansvarade han direkt för katastrofala statliga ingrepp i marknaden som bland annat bidrog till den finanskris som vi har nu. Bland annat var det på hans order som feds styrränta sänktes från 6.5% till 1% i samband med IT-bubblan.
Detta handlar alltså inte om ett ideologiskt jordskred utan om ideologisk schizofreni och oviljan hos makthavare att införa större reformer i enlighet med deras ideologi. En makthavare kan prata hur mycket han eller hon vill om tron på den fria marknaden men det som räknas är de beslut som fattas och inte demagogin.
Alliansregeringen är inte nyliberal och har aldrig varit det. De beslut de har fattat har inte på något sätt resulterat i en liberalisering av Sverige. Det finns ett fåtal exempel man kanske kan hitta men genomgående kan deras praktiska politik beskrivas som en mild form av socialdemokrati.
- Avskaffa riksbanken
- Privatisera allt förutom polis, försvar och juridiskt system
- Ta bort alla skatter och bidrag
- Avskaffa alla marknadsregleringar, arbetsmarknadsregleringar etc.
Huvudpoängen här är inte att motivera varför dessa saker skulle vara bra utan att visa på att det alliansregeringen har gjort och vill göra ligger långt ifrån nyliberala ideal. De har kort sagt inga nyliberala idéer att ”slänga på sophögen”.
Det uppenbara argumentet mot detta är att politik inte binär – att man inte bara är nyliberal eller kommunist. Detta är naturligtvis sant – speciellt i praktiken men man ska vara försiktig med att anta att en kompromiss alltid är en bra sak. Man måste se det här med särskild försiktighet när man pratar om etik och om en fri marknad. Vi hoppar över den etiska aspekten här och tittar på den fria marknadens praktiska mekanism.
Företag jobbar i grund och botten för att maximera sin vinst. På en fri marknad finns bara ett enda sätt – att sälja så bra varor och tjänster till ett så lågt pris som möjligt. Det är en komplex och självreglerande mekanism. När man börjar lägga regleringar och politik i vägen rubbas ekvationen – företagen kommer då att maximera sina vinster genom något annat än att sälja så bra varor och tjänster till ett så lågt pris som möjligt. Det kan vara svårt på förhand att förutspå hur det kommer att ske. Poängen är dock att med konstiga politiska randvillkor saboteras självregleringen delvis eller fullkomligt. Genom regleringar har marknaden lätt att skena iväg i mycket konstiga riktningar. Det som är viktigt att förstå är att det handlar om ett mycket komplext och dynamiskt system. Det är så komplext att inga ekvationer i världen kan beskriva systemet och förutspå hur det kommer reagera. Det är skrattretande att tro att enkla regleringar kan sköta jobbet.
Av den enkla anledningen (vi hoppar alltså över de etiska argumenten för en fri marknad) är en reglerad marknad mycket problematisk och leder oundvikligen till börskrascher. En börskrasch kan enkelt beskrivas som när förväntningar och antaganden om marknaden till slut är så verklighetsfrämmande att det blir ohållbart. På en fri marknad regleras detta omgående och automatiskt – utan större krascher. Med statliga regleringar leder det till bubblor tills det påhittade politiska till slut måste möta verkligheten då allt vidare självbedrägeri är omöjligt. Sedan ändras regleringar och man försöker anpassa dem till det som hände. Skillnaden är att marknaden anpassar sig på millisekundbas medans politiska beslut tar år om inte decennier att riva upp och bygga om.
Den praktiskt goda saken är dock att allt historiskt data pekar på att en gradvis övergång till en friare marknad fungerar. Data visar att liberalisering av ekonomier leder till större stabilitet och högre produktivitet – och där med välstånd. Man behöver alltså inte gå över till en 100% nyliberal politik direkt för att få se den positiva effekten av en liberalare ekonomi. Det har skett en väsentlig liberalisering av nästan alla ekonomier i världen de senaste 20 åren och effekterna går inte att miste på. Dagens finanskris till trots har de senaste 20 åren haft färre nergångar och börskrascher än någon tidigare period. Dessutom har de varit betydligt kortare.
- 1933-1999: Glass-Steagall Act förbjuder investmentbanker att ha inlåning.
Motivering: När investmentbanker går omkull ska småsparare inte förlora pengarna.
Effekt: Investmentbankerna hade ingen egen kapitaltäckning. Det enda som fanns var säkerheter i formen av befintliga och ännu ej byggda bostäder. När värdet på säkerheterna sjönk blev det förstås kris. - 1938-2007: Fannie Mae och Freddie Mac skapas och blir de största bolåneinstituten. Fannie Mae grundades som statlig bank. 1968 halvprivatiserades Fannie Mae och 1970 skapades Freddie Mac som ett systerbolag. Båda bolagen hade statliga garantier och fick låna statliga pengar under marknadsvärde. Motivering: Hjälpa låginkomsttagare att köpa egna bostäder
Effekt: Tvingade andra bolåneinstitut att följa efter och ge lån under marknadsränta. - 1995-: Community Reinvestment Act som förbjöd banker att diskriminera mot kunder på ekonomisk bas.
Motivering: Hjälpa låginkomsttagare att köpa egna bostäder
Effekt: Lån gavs ut under marknadsvärde med enbart förhoppningar om att huspriserna skulle öka. Subprimelån styckades upp och såldes för att minska risken för de enskilda bankerna - 2001-2003: Minskning av styrräntan från 6.5% till 1%
Motivering: För att rädda svaga bolag från IT-bubblans kollaps och effekterna av 11/9.
Effekt: Oundviklig lånebubbla när det blev närmast gratis att låna pengar från staten. - 2001- Fair Value Accounting (och dess motsvarighet BASEL II i Europa) som krävde att säkerheter värderades till det värde som om de vore ute på marknaden – även om de inte är det och om det inte finns någon marknad.
Motivering: Förhindra bokföringsbrott och se vilken kapitaltäckning banker hade
Effekt: Bankernas kapitaltäckning var baserad på hypotetiska påhittade siffror. Banker som fungerade utan problem såg ut som om de var på randen till konkurs och tvingades sälja av säkerheter – vilket tryckte ner huspriser ännu mer och tvingade fler banker att i panik sälja sina säkerheter.
Slutsats
Det handlar inte om något ideologiskt jordskred. Alliansregeringen var aldrig nyliberaler i praktiken trots att de ideologiskt har flörtat med idén. Men de är knappast ideologiskt konsekventa heller. Det viktiga nu är att de inte gör om samma misstag som har gjorts tidigare – att lägga till mer regler och kontroller som bara kommer att skapa problem i framtiden. De har klart börjat dåligt med att ge ut löften om statligt skydd och om pengar till banker som har problem. Det har krävts en hel del dåliga beslut från bankerna för att hamna i den situation de är idag – det är inte enbart politikernas fel – och det är mycket fel att belöna dåliga investeringar med skattepengar. Detta går självklart rakt emot allt vad en fri marknad behöver för att fungera. Att nu staten går och gör detta betyder inte att de har gjort någon ideologisk helomvändning utan är snarast ett exempel på den schizofreni som får dem att både förespråka en centralbank och förespråka en fri marknad.
”På en fri marknad finns bara ett enda sätt – att sälja så bra varor och tjänster till ett så lågt pris som möjligt”
Men nu blev det väl en kullerbytta? Först, premissen att alla företag kommer sälja varor & tjänster till ett så lågt pris som möjligt innefattar ju en massa underpremisser som att alla har perfekt information etc. vilket aldrig kommer inträffa eftersom det hela är ett ”komplext och dynamiskt system”. Det gör ju att att hela systembygget faller.
Vidare är ju antagandet att markanden kommer reglera sig själv ganska grundlöst också då eftersom, det är ett så komplext och oöverblickbart, kaotiskt system, således kan man ju inte simulera det annat än under enkla förhållanden och med vissa premisser som är ganska dåliga approximationer verkligheten.
En fri marknad är matematiskt sett en optimeringsalgoritm. Målfunktionen är vinst men hur den nås beror på randvillkoren för systemet. På grund av optimeringsmekanismen behövs inte perfekt information – det är just det som är poängen. Istället gallras dåliga företag bort för att ge plats för bättre företag. Du kan jämföra det exempelvis med biologisk evolution och genetiska algoritmer. Mekanismens uppställning ser till att systemet rör sig mot ett globalt optimum – oavsett hur komplext systemet och dess omgivning är. Det dynamiska hanteras alltså inte med statiska regler utan med en algoritm för ett adaptivt system.
När inga tvångsmässiga medel är tillåtna – dvs en fri oreglerad marknad finns bara ett sätt att tjäna pengar: att övertyga någon annan att köpa en vara eller tjänst till ett högre pris än det kostade dig att producera den (skaffa,köpa etc..). Det sätter de operativa randvillkoren: du måste helt enkelt övertyga din handelspartner att han eller hon får en bra deal. Det finns två fundamentala parametrar som människor tycker är viktiga – funktion och pris. Hur dynamiskt och komplext systemet är annars spelar ingen roll – randvillkoren och målfunktionen är fixa.
Randvillkoret är förstås inte funktion och pris utan förbud mot tvångsmedel – eller mera konkret proaktivt våld eller hot om våld.
Jag måste hålla med dig om att det var nog en överdrift att påstå att det enda sättet att tjäna pengar skulle vara att sälja så bra varor och tjänster till ett så lågt pris som möjligt. Visst finns det folk som vill ha exempelvis icke-funktionell smaklös konst till så högt pris som möjligt. Handel med värdepapper och liknande faller i en annan kategori osv. Men det är nog inte så relevant då allt detta måste backas upp av riktig produktion – och i de flesta fall vill människor ha så bra saker så billigt som möjligt. Men visst finns det då och då folk som vill handla på andra grunder – men det utgör knappast något större problem för helheten.