Det slutliga argumentet
I ett något överraskande utfall för att vara från Timbro gick Roland Poirier Martinsson (RPM) till anfall mot nyliberalismen och anklagade den för att vara utopistisk och att ignorera alla andra värden i samhället än de ekonomiska. Flera nyliberaler svarade på detta och pekade ut fel i RPMs påståenden och resonemang. Johan Norbergs svar i newsmill är mycket läsvärt. RPM svarade åter med en rad påståenden och Johan Norberg har lovat att snart svara. Så projektet att utbilda RPM om vad liberalism innebär sköts redan av andra.
Av denna anledning tänker jag inte kommentera mycket om vad RPM säger om liberalismen utan att renodla vad hans högerkonservativa syn på samhället har som slutgiltigt argument. Hans argument är inte unikt utan det delas av andra ideologier, exempelvis socialismen.
Roland Poirier Martinsson argumenterar att det finns värden i samhället som är viktigare än den renodlade ekonomin. Han säger att politikens roll är att främja värden som exempelvis familjen, församlingen, föreningen, företaget och folkrörelsen. Det kan låta rimligt först, men observera att han utelämnar det implicita och oundvikliga: med tvångsmedel.
Det reduceras till samma sak vare sig han är högerkonservativ eller socialist – han vill bruka våld eller hot om våld för att tvinga andra att acceptera hans ideal och hans värderingar. Det spelar ingen roll om han vill använda staten för att främja familjedygden eller proletariatets frigörelse kommer det i slutändan till att handla om att tvinga sina medmänniskor att gå emot sin egen övertygelse.
Naturligtvis tänker inte RPM i de banorna och ryggar troligtvis tillbaks vid tanken om faktiskt våld. Hans resonemang är att familjens dygd (hans val av ord) är för honom högt värderad och en bra egenskap, så det är bra om staten uppmuntrar den. Uppmuntrar låter trevligare än tvingar, men det är i detta fall samma sak. Den unika egenskap som staten har är våldsmonopolet. Om staten använder det proaktivt och i andra syften än att försvara medborgarnas individuella rättigheter handlar det om en förbrytelse mot dessa rättigheter. Det handlar då enbart om att med våldsmonopolets hjälp tvinga en eller flera individer att lyda en eller flera andra individer.
Misstaget som RPM och hans liktänkande är att de tror sig ha en bild av det optimala samhället och den optimala medborgaren. Det är därför särdeles komiskt att han anklagar nyliberalerna att vara utopistiska. När du är säker på vad som är bra egenskaper och hur folk borde bete sig är det ett mycket litet steg till att anse att det enda som står i vägen är individer som inte har förstått eller inte vill förstå vad som är bäst för dem. Det är så man går från ”Frihet, Jämlikhet och Broderskap” till giljotinen.
Jag tror förvisso att RPM inte skulle vilja giljotinera sina meningsmotståndare men när han menar att statens våldsmonopol ska användas mot oskyldiga medborgare hamnar han i en liknande kategori, om än i mildare form. Faktum kvarstår dock att han och andra som han vill ta sig rätten att använda våld eller hot om våld mot sina medmänniskor för att få dem att böja sig för deras politiska ideal. Det slutgiltiga argumentet som de framför är: Lyd eller så får du på käften.
Det finns ingen ursäkt man kan ge dem. I ett liberalt samhälle är de fullt fria att implementera sina politiska idéer med likasinnade (sans våldet förstås). I ett liberalt samhälle skulle ett frivilligt samhällskontrakt utan problem kunna ställas under den övergripande ramen av den minimala staten. De kan ha sina konservativa, socialistiska eller kommunistiska samhällen. Det enda som begärs är att de inte med våld tvingar andra att gå med. Det är just detta villkor de inte kan gå med på – och där med är deras slutliga argument glasklart.
–Luka
”Om staten använder det proaktivt och i andra syften än att försvara medborgarnas individuella rättigheter handlar det om en förbrytelse mot dessa rättigheter. Det handlar då enbart om att med våldsmonopolets hjälp tvinga en eller flera individer att lyda en eller flera andra individer. ”
Med det resonemanget måste du förkasta staten helt. För var jag anser vara en individuell rättigheter är inte per definition vad du anser vara en individuell rättighet. Om inte vi kan komma överens finns endast två vägar anarki eller ”tvångsmedel”. Utifrån ditt resonemang om att det aldrig är ok för en person att använda våldsmedel för att ”tvinga andra att acceptera hans ideal och hans värderingar” och att det i slutändan handlar ”om att tvinga sina medmänniskor att gå emot sin egen övertygelse” måste du förespråka anarki.
Inte alls. Anarki är närmast en garanti på kränkningen av individuella rättigheter. Polis, militär och rättssystem behövs för att skydda individens rättigheter. Liberalism handlar inte om att du får göra som du vill i alla situationer. Den säger att människan har fundamentala individuella rättigheter som inte får kränkas.
En stat med våldsmonopol och rättssystem må hindra dig från att göra vad du vill men den behöver inte kränka individuella rättigheter för det. Att du inte får döda, råna etc är inte en kränkning av dina rättigheter.
Grunden till rättigheterna är mycket enkel – att man inte får proaktivt använda fysiskt våld mot en annan individ.
Det enda som kan te sig problematiskt är hur man utan tvångsmedel finansierar staten. Svaret är: utan tvångsmedel – alltså frivilligt. Det finns många möjliga praktiska lösningar men ett enkelt exempel är att staten tar ut en avgift för att försäkra kontrakt. Det skulle vara frivilligt men om man inte betalar försäkringen får kontraktet inget juridiskt skydd mot avtalsbrott etc
”Grunden till rättigheterna är mycket enkel – att man inte får proaktivt använda fysiskt våld mot en annan individ.”
Jag håller inte med om de grunderna till rättigheter. Jag anser att människor har vissa naturliga rättigheter som kommer ur hennes funktion/mål här på jorden.
Därmed är vi två inte överens om vad som utgör naturliga rättigheter. Hur löser du den problematiken utan att använda statens tvångsmedel.
Ja, det är klart en intressant fråga, men jag tvivlar på att vi skulle kalla för naturliga rättigheter skiljer sig så mycket åt.
Principen att man inte får börja bruka fysiskt våld mot annan individ är en följd av av människans natur och de krav som ställs för hennes överlevnad. Människans förnuft är hennes primära verktyg för överlevnad. Att ta till våld mot en människa är att förhindra den att använda detta verktyg. Förnuftet är till för att skaffa sig en verklighetsuppfattning som beslutsunderlag. Att med våld tvinga en människa att förneka sin verklighetsuppfattning är att tvinga den agera mot den verklighet den ser och därmed fullkomligt kortsluta den process som krävs för dess överlevnad.
Detta förutsätter en sak – att livet är människans högsta värde. För detta kan man i alla fall skissa en evolutionärt stabil motivering. Människor som inte värderar sitt liv kommer att förgås. Av den enkla anledningen är självdestruktivitet i grundläggande form något som inte kan överleva för länge.
En annan sak som förutsätts är människans fundamentala jämlikhet. Denna kan förstås förklaras med rätten till liv, men det är inte likställt med liv som människans högsta värde. För att försvara lika rättigheter för alla kan jag bara säga att det är rimligt nollhypotesen och att det är på den som påstår något annat som bevisskyldigheten faller på. (Om jag påstår att rödhåriga människor ska ha större rättigheter än andra måste jag kunna motivera det. Lika rättigheter är den neutrala utgångspunkten).
Så det med grunden till individuella rättigheter kan klaras av på en mer fundamental nivå än stater och dess våldsmonopol.
[...] han argumenterar för guds existens. Förra gången vi hörde från RPM var då han gick till ett något förvirrat anfall mot nyliberalismen och den nya artikeln håller ungefär samma klass. Men, vi ska inte döma honom [...]