Avskaffa SIDA!
DN rapporterar att den svenska statliga biståndsorganisationen SIDA har spenderat mer än 5 miljoner kronor (8000 kr/anställd) på intern representation (fika, fester, presenter etc). Det kan kan ju ses som ytterst olämplig användning av skattepengar, men det är ingenting jämfört med den skada som de vållar med de övriga 15 miljarder kronor som de spenderar årligen.
Förutom rent bortkastade pengar som 300 miljoner till Ryssland och 70 miljoner till Kina finansierar de svenska skattebetalarna diverse krig i världen. Biståndet går till korrupta regimer där makthavarna i bästa fall stoppar pengarna i egen ficka och i många fall använder det för militära utgifter och för att hålla oppositionen nere.
Men, det är nog inte det värsta heller. Det värsta är att det bidrar starkt till att den fattigaste kontinenten Afrika förblir fattig. Det Sverige och resten av Europa gör mot Afrika är oförlåtligt. Vi har lagt upp handelsbarriärer och strafftullar på nästan alla jordbruksprodukter från Afrika. Istället ger vi dem allmosor, genom exempelvis SIDA och hjälper hålla korrupta regeringar vid makten. Detta är vad våra skattepengar används till – ett mer omoraliskt syfte är svårt att hitta. Det skulle i så fall vara EUs jordbruksstöd som tillsammans med strafftullarna ser till att Europas oproduktiva bönder får våra pengar för att sälja oss sämre varor till ett högre pris. Så våra skattepengar används till att:
- Finansiera ett utomordentligt dåligt jordbruk. Som tack får vi sämre mat och får betala mer för den. Efter att vi betalat ett överpris för jordbruksprodukterna dumpas den ut världen över långt under produktionspris (våra skattepengar betalar resten) som slår ut all lokal produktion i tredje världen.
- Finanisera ett biståndssystem som finansierar och hjälper diktaturer världen över och som genom godtyckliga bistånd saboterar den lokala ekonomin.
Det som borde göras omedelbart är:
- Avskaffa CAP – Common Agricultural Policy, EUs jordbruksstöd. (är 47% av EUs budget)
- Ta bort alla handelshinder och strafftullar för icke-europeiska länder.
- Avskaffa alla statliga biståndsorganisationer – börja med SIDA
Enbart genom att låta ekonomier i tredje världen att fritt utveckla sig kommer problemen i Afrika lösa sig. Fattigdomen är det fundamentala problemet och enbart fungerande ekonomier kan lösa det. Sverige på 1800-talet var på den ekonomiska nivå de fattigare afrikanska länderna befinner sig på idag. Det enda Afrika behöver idag är samma chans som Sverige hade då – en fri marknad och liberala politiska reformer. Vi kan inte hjälpa mycket med det senare (förutom att sluta sponsra korrupta regimer), men vi kan i varje fall ge dem full tillgång till den globala marknaden.
-Luka
Tydligt, koncist, klarsynt. En lång applåd från Faster Sven!
”Ta bort alla handelshinder och strafftullar för icke-europeiska länder”
Jag vill inte vara den som är den men det skulle bli ett hårt slag mot världens fattigaste länder i Afrika. Då tullarna mot Afrika i EU är mycket lägre än mot övriga delar av världen…
Länderna i Asien som har varit väldigt fattiga och betraktats som u-länder har med egen kraft tagit sig ut ur fattigdomen. Länder som har tagit emot mest bistånd är fortfarande fattig (t.ex Tanzania).
Summa sumarum ekonomis utveckling är viktigare än bistånd och då borde vårat bistånd vara riktat för att ge ekonomiskt utveckling istället.
För att vara lite klyschig så citerar jag Jesus (tror jag):
”Ger du en människa fisk har han mat för dagen men lär du honom att fiska har han mat för resten av livet”
Lite mer hjälp till självhjälp helt enkelt!
(Har sagt detta till biståndsministern och hon tycker att det låter bra men att vi bör ha bägge delarna)
>>Finanisera ett biståndssystem som finansierar och hjälper diktaturer världen över och som genom godtyckliga bistånd saboterar den lokala ekonomin.>>
Men världen går ju mot mer och mer demokrati! Speciellt i Afrika som tagit emot mycket bistånd. Där är den nuvarande utvecklingen i det avseendet långt mer positiv än i Asien (som iofs nog tagit emot ännu mer bistånd fast det skedde främst under decennierna efter världskriget).
Så biståndet i sig har inte så mycket med auktoritära staters förmåga att överleva. Däremot kan väl utformat demokratibistånd hjälpa auktoritära stater att långsiktigt bli mer demokratiska eftersom det exempelvis mobiliserar gräsröttter att ta kontroll över sina egna liv. Många auktoritära nationer med svag nationell demokrati kan faktiskt ha stark lokal mobilisering och pågående decentraliseringsprocesser av politisk makt.
Det är helt enkelt inte lätt att dela upp länder i demokratier och diktaturer med ett enkelt streck, men från vår distans ser vi ofta bara den nationella nivån.
Kom också ihåg att exempelvis Mugabe är ett undantag. Han är en demon, men Zimbabwe får idag inte annat än humanitärt bistånd och stöd till mänskliga rättigheter genom civilsamhället. Men det var svårt att veta vilken väg Zimbabwe skulle gå för 15-20 år sedan (men tecknen fanns redan 1991 då jag själv var där och arbetade).
Och vad är ”godtyckligt bistånd som saboterar den lokala ekonomin”? Sånt bistånd förekommer knappast idag. Skänker du kläder till de fattiga säljs de ofta second hand i Sverige och i utlandet just för att inte störa ekonomin lokalt.
Förtjänsten pytsas in i lokala utvecklingsprojekt för hälsa, skola och demokrati.
Man skall inte överskatta biståndets förmåga att justera makroekonomiska förhållanden. Det är inte heller syftet. Det görs bäst exempelvis genom mera rättvis handel. Var medveten om att det knappt finns någon aktiv biståndsarbetare idag som förnekar handelns betydelse för välståndsbyggande. Däremot har det visat sig att WTO inte nödvändigtvis producerar bra villkor för fattiga länder. Även i det avseendet är det svårt att dra stora slutgiltiga slutsatser.
Men precis lika viktigt som rättvis fri handel, är statsmaktens förmåga att bygga system för att skaffa sig inkomster genom exempelvis skatter. Detta är inte helt lätt när skattebasen är minimal, och den historiska politiska kulturen bygger på patron-klient relationer.
Att ett land är ”biståndsberoende” är ett tecken på att skattebasen är för liten i förhållande till behoven. Biståndet idag är livsnödvändigt för att garantera exempelvis hälsovård i många länder, och det sker återigen ofta genom lokala organisationer inom civilsamhället, men också FN-organen och bilaterala givare jobbar mycket med detta. Detta klarar inte den fria marknaden i ett land där människor är fattiga (ett utmärkt exempel är Kambodja som har en hög tillväxt, extrem frihet för investerare men också stora korruptionsproblem, världens kanske sämsta fredstida sjukvårdssystem och ett allt sämre skolsystem och snabbt växande klyftor).
Var också medveten om att Strukuranpassningsprogrammen (SAP) förordade av IMF och WB under 80- och 90-talet ledde till katastrofala resultat inom just hälsa och utbildning, trots att dessa sektorer är extremt viktiga för utveckling (se Asien som aldrig drabbades av SAP).
Men återigen, biståndets roll är inte att direkt förändra makroekonomin, utan snarare att bygga kunskaper och institutioner som kan förändra ett samhälle på sikt.
Att lägga ner SIDA är ett politiskt beslut. Det har ingenting att göra med att den fria marknaden ensamt kan lösa utvecklingsproblemen bättre. Däremot kan de ju vara lite försiktigare med den interna representationen…
Ett annat sätt att få till en bra representation är att välja den entreprenör som bakat in den baklänges i anbudet. Projekt som t.ex. Norra Länken i Stockholm kan på detta vis erbjuda byggmöten på Stallmästargården, kostnaden är försumbar i det stora projektet
och en statstjänstemans (kvinna) tystnad kan vara värdefullt. Exemplet kallas även för partnerskap, dvs syster och bror skålar tillsammans. Kanske kan även någon tjänsteman får följa med ut på de stora kappseglingarna i vida världen. Svenska bolag (som Volvo och Eriksson) har där råd att skåla i champagne på sina stora segelbåtar, allt medan börsen dalar, tala om arrogans.
@Magnus
Bistånd för ekonomisk utveckling har inte fungerat lokalt hos oss, så det finns väl inte så stor chans att det ska funka i Afrika där den politiska stabiliteten är betydligt mindre. Mindre korruption, ett fungerande rättsväsen, eventuellt en jordägarreform samt borttagning av alla handelshinder och tillgång till den globala marknaden är deras bästa chans.
@Biståndsarbetare
Jag är inte riktigt säker att jag delar din optimism om Afrika. Zimbabwe och Sydafrika är de som har haft en mest negativ utveckling de senaste åren men de är långt ifrån de enda. Afrika är den enda kontinenten där folk är i medel fattigare än de var för 50 år sedan. Så en särskilt positiv bild är det inte.
Jag spenderade en kortare tid i Ghana förra året med ett gäng svenska civilingenjörer som sysslade med dammbyggen och vattenkraftverk. Jag var egentligen bara med som observatör så jag var inte inblandad i det direkt men jag åkte runt i landet med dem. Projektet var (tror jag) finansierat av KTH och SIDA. I princip handlade det om att komma med ett förslag om hur man kunde utöka vattenförsörjning till stora slumförorter i huvudstaden Accra som idag får vatten till sig transporterat med lastbil. Hur som helst var det fullkomligt bortkastade pengar. Byråkratin var fullkomligt omöjlig och korruptionen i regeringen var så hög att det inte blev av någonting. I Ghana, som har en av de mer liberala Afrikanska ekonomierna måste man nämligen ha synnerligen goda ekonomiska kontakter med politikerna om något ska göras – även om det föreligger i Ghanas intresse. Och Ghana är alltså ett exempel på ett land med relativt bra situation efter Afrikanska mått. Visserligen fick ett par svenskar en intressant utlandsvistelse, men det är knappast vad skattepengar ska spenderas på.
Antag att projektet kostade 10 miljoner (har ingen aning vad det kostade men det var nog mer än så). En kassörska som sitter i kassan på ICA tjänar ca 100 kr/timme. En tredjedel av dessa pengar går till skatt. Var tredje timme jobbar hon alltså tvångsmässigt gratis. 10 miljoner motsvara 100 000 timmar. Är det rimligt att tvinga folk till sånt om pengarna bara slängs i sjön? Är det rimligt att överhuvudtaget tvinga folk att jobba för andras intressen? (Ok, det är en generellare fråga som kanske inte hör till den här diskussionen).
Kambodja – vad jag kan se från FN:s statistik i Gapminder(http://gapminder.org/) har sedan liberaliseringen av ekonomin läs och skrivkunnighet ökat från ca 75% till 85% på mindre än tio år. Antalet undernärda barn har fallit från 43% till 28%. Barnadödligheten har minskat från 82 till 62 per 1000 och antalet döda i tuberkulos har minskat från ca 100 till 85 per 1000. Observera nu detta: Ojämlikhetsindex (Gini) har ökat från 38 till 42.
Det här är en viktig poäng som går ihop med marknadsekonomi: klyftorna har ökat men alla har det bättre. De är ojämilkt rikare. Fattiga har blivit rikare och rika har blivit ännu rikare. Det är alltså ingenting fel på klyftor så länge man inte spelar ett nollsummespel – vilket man inte gör i fallet marknadsekonomi.
I am totally delighte with incredibly blog greatly that helped me Thank you